Svar:
Ljuset i en vanlig stearinljuslåga kommer från glödande kolpartiklar (sot).
Rött: låg temperatur. Vitt: hög temperatur.

Experiment: Doppa en liten pappersbit i koksaltslösning, och
stoppa in den i kanten av ljuslågan. Då sprätter det gult. Det ljuset
kommer från natrium, samma som från de gula gatlyktorna, som ju är
natriumlampor. OBS! Gör experimentet i diskhon,
så att det inte blir eldsvåda.
/KS 2000-03-28

Svar:
När månen är nära horisonten är den rödaktig av samma skäl som solen.
Luften sprider det blå ljuset effektivare än det röda. Mera rött ljus
blir kvar.

Ett annat tillfälle när månen verkar rödaktig är under total månförmörkelse,
men då är den mycket mörk. Det kunde man se på morgonen den 21 januari 2000.
/KS 2000-03-28

Svar:
Svaret på första frågan får du om du söker på elektropotential i denna
databas.

On du knäpper på en sträng, dominerar grundtonen. Om man försiktigt
petar mitt på strängen, försvinner grundtonen och första övertonen
hörs en kort stund. Då ligger alltså strängens mitt stilla (nod),
och de båda stränghalvorna svänger. Tonen är en oktav över grundtonen.
Andra övertonen har två noder och så vidare.
/KS 2000-01-28

Svar:
Det där har nog alla sett, fast få har tänkt på det. Kul att du tar upp det.

Fenomenet är nog besläktat med något vi diskuterat tidigare, något som
alla kan experimentera med hemma i diskhon. Man låter en ganska tunn
vattenstråle rinna ner mot plåten. Närmast strålen rusar vattnet snabbt
ut åt alla håll. Sedan möter det en "vägg" av mera stillastående vatten.
Denna vägg är ganska stabil. Fenomenet kallas hydrauliskt språng
(hydraulic jump på engelska), se länk. Läs svaret nedan där lite mera detaljer
diskuteras.
/KS/lpe 2000-01-31

Svar:
Om du drar en linje från solen rakt genom ditt huvud och fortsätter den på
andra sidan, kommer du till regnbågens centrum.
För att regnbågen ska komma högt upp, ska alltså solen stå lågt, men inte
alltför lågt, för då blir solen svag.
/KS 2000-02-02

Svar:

1. För att kunna se något (alltså hur det ser ut), måste man använda
en våglängd som är mindre än föremålet. Vanligt ljus har ungefär
1000000000 gånger för lång våglängd, så därför är det omöjligt att se
en proton i en kärna. Inte ens elektronmikroskop räcker. Men visst kan man
studera protoner och neutroner i kärnan, men då använder man sig oftast
av högenergetiska partikelstrålar, där partikeln har kort våglängd.
Också gammastrålning (en sorts mycket kortvågigt ljus) kan användas.

2. Einstein utgick ifrån att ljusets hastighet alltid är lika,
oberoende av hur man rör sig. Detta var i överensstämmelse med experimentella
resultat (Michelson-Morely). Det leder till att tiden tycks gå långsammare
i ett system, som rör sig i förhållande till oss.

3.En masslös partikel saknar vilomassa. Det innebär att den alltid rör
sig med ljusets hastighet (i vacuum), och att den kan ha hur låg energi
som helst. Sådan är fotonen.
/KS 2000-03-28

Svar:
I en svart yta exciteras någon elektronnivå. Energin går sedan antingen till
värme i ytan eller infraröd strålning.

I en vit yta exciteras normalt inte någon elektronnivå. I allmänhet rör
det sig om genomskinliga
material. Snö är ett bra exempel. Alla vet vi ju att is är genomskinlig,
den absorberar inte synligt ljus. Däremot reflekterar isen ljus. Snö består
ju av massor av små iskristaller, som reflekterar ljuset hit och dit. Till
slut har ljuset förlorat all känsla för riktningen, alltså varifrån det
kom. Det är ganska stor chans att det åter når snöytan, och åker ut i en
godtycklig riktning. Det är så en vit yta funkar. Vit målarfärg innehåller
pigment, som är genomskinliga kristaller med högt brytningsindex, till exempel
titandioxid (n=2.6).
/KS 2000-03-28

Svar:
Det är inte direkt farligt, eftersom laserpennan har låg effekt.
Det rekommenderas i alla fall att man inte stirrar in laserstrålen.
Läs svaret nedan och kolla upp länken, där lasrars farlighet tas upp
i detalj.
/KS 2000-02-13

Svar:
Elektromagnetiska vågor breder aldrig ut sig i en bestämd riktning.
Utbredningen är i princip sfärisk, även om huvuddelen av energin
återfinns i bara en bråkdel av sfären. Om vi nu har destruktiv
interferens (utsläckning) i en viss riktning, kommer energin återfinnas
i de riktningar som har konstruktiv (förstärkning) interferens.
Sådana riktningar finns alltid. Dessa fenomen utnyttjas i radiosammanhang,
till exempel för en vanlig TV-antenn. Man kallar här de riktningar som
förstärks lober (centrallob, sidolob).

Adderar man två lika vågor ökar amlplituden me 2^0.5.
/KS 2000-02-08

Svar:
Antag att vi har en glasskiva med planslipad, vinkelrät kant. Vi skickar
in ljus med
en viss vinkel (a) mot normalen till denna yta. Ganska enkelt får man
följande uttryck för avståndet mellan ljuspunkterna på ena glasytan:

2d/tan(arcsin(sin(a/n)))

där d är glasskivans tjocklek och n är brytningsindex. Allt man behöver
känna till är brytningslagen och reflexionslagen. Och naturligtvis lite
om trigonometeriska funktioner. Lägsta värdet får uttrycket när a = 90 grader.
Det blir med dina värden 6.6 mm. Här går gränsen för totalreflexion. Med
9.5 mm rör det sig klart om totalreflexion.

För den som inte tycker om trigonometriska funktioner finns det ändå ett sätt
att resonera sig fram. Eftersom man ser många punkter efter varandra,
och de ser ungefär lika starka ut, måste förlusten i varje reflexion
vara låg. Då kommer egentligen bara totalreflexion ifråga.
/KS 2000-04-05