Svar:
I lär komma av det latinska Intendere (samma som engelska intend) och hänger ihop med motståndsbenämningen Resistere. I en äldre upplaga av Encyklopedia Britannica står det för ström &34;Current or Intensity... &34;
så I kan ju även ha med Intensitet att göra. I början betecknade man nog
spänning med V efter Alessandro Volta. När sedan bokstaven V betecknade enheten för
spänning så gick man över till det näraliggande U.
2000-03-29

Svar:
Strömmen i en ledare består av rörliga elektroner. Dessa kan varken skapas eller förintas. Strömkällan lämnnar ifrån sig elektroner vid ena polen och tar emot elektroner vid den andra polen. Om strömmen i kretsen inte är konstant så måste elektronerna samlas på något ställe. Om så sker så blir det ett stort överskott på negativa laddningar på ett ställe i kretsen. Men dessa laddningar repellerar de elektroner som försöker komma fram, alltså stoppas strömmen i detta fall.
1997-03-20

Svar:
Polspänningen är spänningen mellan batteriets poler. Denna spänning beror på hur mycket man belastar batteriet, dvs hur mycket ström man tar ut. Detta innebär att polspänningen minskar med ökad ström. Batteriets emk är polspänningen när batteriet inte är belastat.

Den inre resistansen fungerar som en vanlig resistans. Man förstår det enklast om man ser batteriet som en ideal spänningskälla (polspänning konstant) och en resistans kopplade i serie.
1997-03-20

Svar:
Bra fråga! På artonhundratalet föreställde man sig att det fanns ett slags medium även i vakuum som &34;transporterade&34; elektromagnetiska vågor. Detta medium kallades för etern. Einstein visade att denna hypotes är onödig. Det som svänger är det elektriska och det magnetiska fältet.

En våg på en vattenyta kan vi se direkt. Lägger vi en kork på vattnet så rör den sig upp och ned när vågen passerar. Även om vi inte kan se vattenytan så skulle vi kunna iakttaga vågen genom att se hur korkar rör sig. På samma
sätt kan man iakttaga en elektromagnetisk våg: Tag en laddad partikel.
När en E-M-våg passerar så rör den sig upp och ner. Vanliga antenner fungerar
i princip på detta sätt.
2000-03-29

Svar:
Radiovågor är som du säger transversella vågor. Däremot finns det inga
partiklar som rör sig. Se svar på en tidigare fråga om vad som rör sig!

När radiovågen träffar en antenn så börjar elektronerna svänga i samma
plan som vågen svänger i. Antennen ska därför ha "pinnar" i samma riktning som
vågensvänger i. Gammaldags TV-antenner såg ut på detta sätt. I Sverige var
pinnarna horisontella medan man i England hade vertikalt placerade pinnar.

De vågor som kommer från satelliter brukar vara cirkulärpolariserade
dvs svängningsplanet vrider sig ett varv per våglängd.
2000-03-29

Svar:
I teorin för antenner brukar man dela in fältet i ett närfält och ett fjärrfält. Nära antennen bestäms fälten av laddningsfördelning och strömmar i antennen enligt Coulombs och Biot-Savarts lagar. Långt från antennen utbreder sig vågen som en fri våg som lokalt inte skiljer sig från en plan våg. Det är alltså två skilda fysikaliska situationer nära och långt från antennen.
1997-03-20

Svar:
En kondensator används för att lagra laddning kortare eller längre tider.

I blixten till en vanlig kamera finns en kondensator. När du tar ett kort så laddas kondensatorn ur och driver en kort strömpuls genom blixtlampan.

I elektriska ledningar har man med jämna mellanrum stora kondensatorer
för att minska fasförskjutningen på ledningen.

I elektroniken används kondensatorer bl a för att avstämma kretsar så att
resonansfrekvensen blir den rätta.

Det var några exempel på användningen av kondensatorer.

Gör själv: Plocka sönder en gammal radio och se hur många
kondensatorer ni kan hitta!
2000-03-29

Svar:
Det finns inga undersökningar som kan bevisa att magnetfält av "normal" styrka skulle vara farliga. Man har endast gränsvärden för mycket högfrekventa fält.

Läs: Tidskiften "Ung Forskning" nr 3 1996 innehåller en bra artikel om hälsorisken med elektriska och magnetiska fält. Om ni inte har denna trevliga tidskrift på skolbiblioteket så tycker jag Du ska trycka på bibliotekarien så ni får den.
1997-03-20

Svar:
För det första: Eftersom vagnarna i tåget fungerar som en Faradays bur
kommer inget elektriskt fält in i vagnen.

Magnetfältet kan däremot komma in genom väggarna även om en viss dämpning
sker. Om vagnen är tillverkad av stål så skärmas magnetfältet delvis på grund av stålets magnetiska egenskaper. Om däremot vagnmaterialet är
aluminium så induceras elektriska virvelströmmar som dämpar magnetfältet.

Det är svårt att beräkna dämpningen så låt oss bortse från den!

Ett ellok har en effekt på 3600 kW (RC-lok) eller 3260 kW (X-2000) och
spänningen på luftledningarna är 15 kV. Detta ger en strömstyrka av ca 200 A vid fullt effektuttag. Antag att det är 4 m mellan luftledningen och
passageraren. Det oskärmade magnetfältet blir då ca 10 mikrotesla dvs av samma
storlek som det jordmagnetiska fältet. En skillnad är att fältet oscillerar med
frekvensen 16 2/3 Hz. Det torde inte vara någon som helst fara med ett så
svagt fält!

Det är inte heller helt ofarligt att flyga: Det finns mer kosmisk
strålning högre upp, man kan trilla ner osv. Vidare är det inte särskilt bra
för miljön att släppa ut en massa avgaser i atmosfären.

Ta tåget!
2000-03-29

Svar:
I en supraledare finns det en speciell mekanism som gör att två elektroner kan attrahera varandra. Detta sker genom att en elektron deformerar kristallgittret som består av positiva joner. Genom denna deformation får man ett överskott av postiva laddningar som kan attrahera en annan elektron. Attraktionen mellan elektronerna gör att dessa "parar ihop sig". Dessa elektronpar kan sedan röra sig friktonsfritt genom supraledaren. De båda elektronerna uppträder nu som en partikel. För att bromsa denna partikel så måste den kollidera med något. Vid dessa kollisioner bevaras både rörelsemängd och energi. Det visar sig att man kan inte uppfylla båda dessa krav samtidigt för detta elektronpar, alltså går det friktionsfritt genom gittret. Det är alltså bara paret som kan "röra sig" friktionsfritt.

Ett magnetfält påverkar elektronerna och strävar att bryta upp paren. Därför försvinner supraledningen om magnetfältet blir alltför starkt.

Läs: I KOSMOS 1988 sid 43 finns en artikel av Claesson och Lundqvist om supraledare.
1997-03-20