Vill du ha ett snabbt svar - sök i databasen: Anpassad Google-sökning 25 frågor/svar hittade Värme [21195] Svar: Se fråga 21140 för en antydan hur man kan beräkna temperaturen. Nyckelord: specifik värmekapacitet [25]; Värme [21140] Specifik värmekapacitet för stål är 460J /(kg x K) Svar: (100-20)*1.8*4180 = 601900 J Om starttemperaturen hos stålkastrullen är T grader blir det tillgängliga energin (T-100)*0.8*460 = (T-100)*368 Om vi sätter dessa lika får vi (T-100) = 601900/368 = 1636 alltså T = 1736 grader Med tanke på att smältpunkten hos stål är max 1500 grader (se länk 1) är det föreslagna kokmetoden inte särskilt realistisk. Kastrullen kommer att smälta och vattnet förångas. Nyckelord: specifik värmekapacitet [25]; Värme [21012] Varje gång man kokar pasta häller man ju ur massa kokande vatten. Den är ju uppvärmd och förutom att man kastar bort vatten är ju det också värme energi. Samma eg med en torktumlares vatten behållare. Så nu till frågan. Om man har 1 liter kokande vatten, kan man räkna ut hur mycket energi som ligger "lagrat" I detta? helst skulle man vilja ha det i Kwh/watt för att kanske kunna jämföra med tex ett element för värma upp rummet lika mycket.. går det och/eller behöver man vara fysiker för att förstå ;) Svar: Värmeinnehållet blir då 1*80*4.180 = 334 kJ = 334 kWs = 334/3600 = 0.093 kWh Det är inte mycket, så det är knappast lönt att utvinna energin i pastavattnet. För t.ex. industroprocesser kan det emellertid vara lönsamt att återvinna energi från avloppet med en värmepump. Se vidare länk 1 och länk 2. Nyckelord: specifik värmekapacitet [25]; värmepump/kylskåp [8]; 1 http://www.energi-miljo.se/energi-miljo/varmeatervinning-ur-avloppet Värme [20997] Svar: Se Specifik_värmekapacitet för värden för några ämnen (tabellen mot slutet). Det fins flera orsaker (se länk 1 och 2 nedan). 1 Den specifika värmekapaciteten definieras som mängden värme som krävs per kg för att höja temperaturen med en grad. Eftersom molekylvikten för vatten är ganska låg (18 enheter) kommer 1 kg vatten att innehålla många mol (och därmed molekyler) och får därmed hög specifik värmekapacitet. 2 Det går åt mycket energi för att bryta upp vätebindningarna som orsakas av den bipolära strukturen hos vattenmolekylen, se fråga 20746 . 3 Vattenmolekylen har tre frihetsgrader för rotation och därtill flera vibrations-frihetsgrader. När vattnet värms upp lagras en del av energin i dessa rotations-vibrations tillstånd, vilket ger en hög värmekapacitet. Nyckelord: vatten/is [49]; specifik värmekapacitet [25]; 1 https://chemistry.stackexchange.com/questions/26651/why-is-the-specific-heat-of-water-high Värme [20576] Svar: Energi för att kyla kopparcylindern från 94.0 till 15.4 grader: CCu*m*DT = CCu*0.145*(94.0-15.4) (1) Energi för att värma vattnet från 12.0 till 15.4 grader: Cvatten*m*DT =
4180*0.335*(15.4-12.0) (2) Om vi sätter (1) lika med (2) får vi: CCu = 4180*0.335*(15.4-12.0)/(0.145*(94.0-15.4)) = 418 J/(kg*K) Detta stämmer dåligt med det korrekta värdet 385 J/(kg*K) från
Heat_capacity#Table_of_specific_heat_capacities . En svaghet är också att vi bortsett från värmen som åtgår till att värma termosen. Detta skulle emellertid göra den uppmätta värmekapaciteten ännu större och alltså mer avvikande från det etablerade värdet. Se även Pluggakuten, länk 1. Observera att den första lösningen är fel, men den andra är korrekt. Nyckelord: specifik värmekapacitet [25]; 1 https://gamla.pluggakuten.se/forumserver/viewtopic.php?id=123363&id=123363 Värme [19531] Svar: Vatten har alltså den specifika värmekapaciteten 4181 J/(kg*K) och järn 450 J/(kg*K). Vatten är alltså kilo för kilo 10 gånger mer effektivt än järn. Om i stället volymen hade varit avgörande skulle skillnaden vara betydligt mindre på grund av järnets höga densitet. Tar man hänsyn till att järn kan värmas till betydligt högre temperatur blir järn mer effektivt som värmekälla. Vatten har, som synes i tabellen, bland den största specifika värmekapaciteten av alla ämnen. Nyckelord: specifik värmekapacitet [25]; Elektricitet-Magnetism [19430] Ursprunglig fråga: Svar: Supraledning finns vid tillräckligt låga temperaturer hos vissa metaller och även keramiska ämnen. Det finns ämnen som är supraledande vid så hög temperatur att man kan använda billigt och lättillgängligt flytande kväve som kylmedel (kokpunkt 77 K). Supraledning är ganska komplext och det finns olika förklaringar och fenomenet är inte helt förstått, speciellt när det gäller högtemperatursupraledare. Den klassiska förklaringen är BCS-teorin (se BCS_theory ). I en vanlig ledare (typiskt en metall) sker laddningstransporten med fria elektroner, se fråga 9549 . Elektronerna kolliderar med atomerna i gittret och i en del av dessa kollisioner förlorar elektronen energi som värmer upp ledaren. Denna uppvärmning av ledaren är oftast oönskad eftersom den innebär en energiförlust (ledningsresistans). I vissa ledare vid låg temperatur slår sig elektronerna ihop två och två med motsatt spinn (+1/2.-1/2). Man får då vad man kallar ett Cooper-par med spinnet 0. Dessa Cooper-par leder strömmen i stället för fria elektroner. På grund av kvantmekaniken är den emellertid två avgörande skillnader: 1 Eftersom ett Cooper-par har heltaligt spinn (0) är de bosoner och behöver till skillnad från fermioner (halvtaligt spinn) inte lyda pauliprincipen, se fråga 18298 . Alla Cooper-par kan då befinna sig i det lägsta tillståndet, grundtillståndet. Detta kallas Bose-Einstein-kondensat, se fråga 1136 . 2 Energin i grundtillståndet är för liten för att Cooper-paren skall kunna växelverka med gittret. Detta betyder att kollisioner blir "förbjudna" och Cooper-paren kan röra sig obehindrat, det vill säga att resistansen är noll. I figuren nedan visas resistiviteten (grön kurva) som funktion av temperaturen. Man ser att resistiviteten är exakt noll för temperaturer mindre än Tc. Den blå kurvan visar specifik värmekapacitet. Man ser att även denna påverkas vid fasövergången T=Tc. Se även Superconductivity . Nyckelord: supraledning [7]; pauliprincipen [10]; resistans [15]; specifik värmekapacitet [25]; Bose-Einstein-kondensat [6]; Värme [19315] Ursprunglig fråga: Svar: En bassäng med vatten har mycket stor värmekapacitet, så det krävs mycket energi för att värma upp den. Låt oss anta följande: Bassängens volym: 6x4x1.5 = 36 m3 Energi för att värma vattnet en grad: 4200*36*1000*1 = 151200000 = 1.5*108 J Om vi vill värma vattnet 2 grader per dygn behöver vi effekten: 2*151200000/(24*60*60) = 3500 W = 3.5 kW Nyckelord: specifik värmekapacitet [25]; Värme [19279] Detta är enkelt med formeln E=cmΔT för bägaren med bara vatten. Men hur bestämmer man energin då även en metall absorberar värme? hur nyttjar man formeln då det finns olika ämnen och alltså mer än en värmekapacitet? Svar: E = c*m*ΔT + cm*mm*ΔT cm, metallens specifika värmekapacitet, hittar du i Specific_heat_capacity#Table_of_specific_heat_capacities . Nyckelord: specifik värmekapacitet [25]; Värme [19001] Ursprunglig fråga: Svar: Först några definitioner: Gaskonstanten (i allmänna gaslagen): R = 8.3145 J/(mol*K) Boltzmanns konstant: k = 1.38065*10-23 J/K Avogadros tal: NA = 6.02214*1023 /mol R = k*NA (k hänför sig alltså till en molekyl och R hänför sig till en mol, dvs NA molekyler) För fasta ämnen och vätskor är det inte helt lätt, men låt oss börja med en gas eftersom det är lättare att förstå. Figuren nedan (från Heat_capacity ) visar värmekapaciteten CV för en tvåatomig gas (t.ex. N2) dividerat med gaskonstanten R som funktion av den absoluta temperaturen. För det första kan vi konstatera att CV varierar med temperaturen. Detta gäller oftast även för vätskor/fasta ämnen. Varje frihetsgrad har värmekapaciteten (1/2)R J/mol eller (1/2)k J/partikel. Låt oss betrakta en tvåatomig gas, se figuren nedan. Molekylen kan röra sig i tre riktningar x,y och z. Vi har alltså 3 frihetsgrader och värmekapaciteten vid låga temperaturer blir (3/2)R. Vid lite högre temperaturer kommer nya frihetsgrader in för en tvåatomig gas (för en enatomig gas förblir värmekapaciteten (3/2)R). Först rotation. En tvåatomig molekyl kan rotera kring två axlar. Den tredje axeln är linjen mellan de två atomerna, och den kommer inte i fråga av kvantmekaniska skäl (symmetri). Vi har alltså ytterligare två frihetsgrader, och vid normala temperaturer är CV = (5/2)R. (Figuren är lite missvisande här eftersom detta är temperaturområdet en tvåatomig gas normalt befinner sig i.) Vid ytterligare högre temperatur kommer även vibrationer in. Molekylen kan vibrera längs axeln som definieras av linjen mellan atomerna. Denna vibration har två frihetsgrader (potentiell energi och kinetisk energi), så CV = (7/2)R. Vad händer då med fasta ämnen/vätskor? Alla atomer binds till sina närmaste grannar. Vi bör alltså ha tre vibrationstillstånd (x, y och z) med två frihetsgrader var (potentiell energi och kinetisk energi). CV bör alltså vara 3*2* (1/2)R = 3R Detta kallas Dulong-Petits lag. Denna stämmer ganska väl för de flesta ämnen. Det tillkommer emellertid ett par komplikationer. För vissa ämnen, speciellt lätta ämnen med starka bindningar som C och Be, är vissa av vibrationstillstånden blockerade vid rumstemperatur eftersom excitationsenergin är för hög. Värmekapaciteten blir då lägre än 3R. Dessutom är det antalet atomer som bestämmer CV. I tabellen Heat_capacity#Table_of_specific_heat_capacities ges CV i sista kolumnen i enheten J/(mol*K*atom). Om man har ett sammansatt ämne i fast form måste man alltså multiplicera värdet med antalet atomer i en molekyl. Ta luft som exempel. Luft består till största delen av tvåatomiga molekyler. Vi måste alltså multiplicera det givna värdet 1.25 med antalet atomer i en luftmolekyl (2) för att få det korrekta värdet (5/2)R. Eftersom vibrationstillstånden inte kan exciteras vid låg energi brukar CV för fasta ämnen gå mot noll när temperaturen går mot noll. Se även fråga 17968 . Nyckelord: specifik värmekapacitet [25]; gaslagen, allmänna [24]; Värme [18803] Svar: (10 m2)*(5*3600 s)*(0.600 kJ/(s*m2)) = 108000 kJ. Vattnet i bassängen värms upp x grader. Specifika värmekapaciteten för vatten är 4.18 kJ/(kg*K). Energin som går åt är då (x K)*(10*4*1.4 m3)*(1000 kg/m3)*4.18 kJ/(kg*K)) = x* kJ = 234000 kJ. Om vi sätter detta lika med energin från solfångaren får vi x = 108000/234000 K = 0.46 K. Detta låter lite, men observera att bassängen innehåller mycket vatten och vattnets värmekapacitet är mycket stor. Om vi kan köra systemet fullt ut under tre månader på sommaren blir energiinnehållet 108000*90 = 9700000 kWs = (9700000 kWs)/(3600 s/h) = 2700 kWh. En välisolerad villa kräver c:a 15000 kWh för uppvärmning. Man behöver alltså åtminstone 40 m2 solfångare snarare än 10 m2. Nyckelord: specifik värmekapacitet [25]; solenergi [14]; Värme [18740] Jag vill räkna ut hur mycket Q (VÄRMEMÄNGD) vattnet upptagit, och vikten angivit?
Med hjälp av de har jag fått ihop olika värdena. Vattens massa: 0,3 liter Stålens massa: 0,1kg Tack så hemskt mycket! Svar: Din beskrivning av försöket lämnar lite övrigt att önska! Jag antar du stoppar en uppvärmd stålbit i en bägare med vatten. Vattnets temperatur mäts före och efter. Du skall räkna ut hur mycket värme som upptas av vattnet (lika mycket som avges av stålbiten). Beräkna även stålbitens temperatur innan den las ner i vattenbägaren. Med de värden du ger blir av vattnet upptagen värme 0.3*4.16*(25-23) = 2.5 J Om stålets begynnelsetemperatur är T får vi 2.5 = 0.1*0.46*(T-25) vilket ger T = 25 + 2.5/(0.1*0.46) = 25 + 54 = 79oC Det är fel i dina uppgifter: specifika värmekapaciteten är given i kJ/(kg*K) men eftersom detta gäller både stål och vatten har det ingen betydelse för sluttemperaturen T. Av vattnet upptagen och av stålet avgiven värme skall emellertid vara 2.5 kJ eller 2500 J! Sluttemperaturen är samma i vattnet som i stålet, 25 grader. Nyckelord: specifik värmekapacitet [25]; Värme [18574] Är otroligt tacksam för ett så snabbt svar som möjligt :)) Svar: Ditt värde 5000/0.986 = 5070 J är inte särskilt nära det korrekta värdet på vattnets specisfika värmekapacitet, 4200 J/(kg*K). Anledningen är att du inte har räknat med värmekapaciteten för termosen. Du behöver alltså mer information för att lösa problemet. För att bestämma ångbildningsvärmet måste du även väga mängden vatten som kokar bort. Temperaturen under förångningsfasen bör vara konstant. Nyckelord: specifik värmekapacitet [25]; Värme [17968] jag undrar om det finns något direkt samband mellan värmekapacitet och värmekonduktivitet för olika ämnen. T.ex. vatten som har hög värmekapacitet men låg värmekonduktivitet. Vad avgör hur hög värmekonduktivitet ett ämne har? Tack på förhand Svar: Vad gäller värmekonduktivitet så är den i stort sett proportionell mot den elektriska konduktiviteten. Detta eftersom både ström och värme transporteras av elektroner, så det är dessas antal och rörlighet som är viktigt. Se Heat_conductivity#Electrical_conductivity och fråga 12826 . Nyckelord: specifik värmekapacitet [25]; värmeöverföring/transport [46]; Värme [17805] Svar: Nyckelord: *vardagsfysik [64]; specifik värmekapacitet [25]; Energi [17697] Ursprunglig fråga: Svar: Specifika värmekapaciteten C för vatten är 4180 J/kg.K, se fråga 14203 . Om vi kallar temperaturhöjningen DT får vi mgh = mCDT dvs DT = gh/C = 10*100/4180 = 0.24 K. Dimensionskontroll: [(m/s2)*m/(N*m)/(kg*K)] =
[(m2/s2)/(kg*m/s2*m)/(kg*K)] = [1/1/(K)] = [K] Detta torde vara knappt mätbart! Nyckelord: vattenkraft [7]; specifik värmekapacitet [25]; potential/potentiell energi [30]; dimensionsanalys [7]; Värme [17491] Svar: Låt oss räkna på en kulstötningskula. Den väger 7.26 kg (Kulstötning ). Specifika värmekapaciteten för järn är 449 J/(kg*K) (Värmekapacitivitet ). För att värma upp kulan från 20 grader till 100 grader krävs energin DQ = 7.26*449*80 = 2.6 105 J Från E = mc2 får vi massdifferensen Dm = 2.6 105/(3 108)2 = 2.9 10-12 kg vilket torde vara omätbart! Se vidare Special_relativity#Equivalence_of_mass_and_energy . Nyckelord: relativitetsteorin, speciella [45]; specifik värmekapacitet [25]; Ljud-Ljus-Vågor [16880] Ursprunglig fråga: Svar: Mikovågorna hålls innne i ugnen genom att den är konstruerad som en faradaybur (se fråga 8879 )
- solid metallplåt inne i ugnen och ett finmaskigt metallnät på luckan. Maskorna är betydligt mindre än mikrovågornas våglängd, så dessa kan inte slippa ut. Enda möjligheten är att dörren eller nätet skadats, men det kan man lätt se. Man behöver alltså inte testa om ungen läcker mikrovågor. Om man vill mäta strålningen (t.ex. för att testa en ny konstruktion) bör man ha mycket bättre mätapparatur än ett lysrör. Se fråga 16041 om vad som händer med mikrovågsugnar när de blir gamla. Se mer om mikrovågsugnar: mikrovågsugn , länk 1 från strålsäkerhetsmyndigheten och länk 2. Se fråga 3969 om hur effektiv faradayburen i en mikrovågsugn är. Hur man kontrollerar effekten hos en mikrovågsugn När mikrovågsugnen blir gammal blir magnetronen som genererar mikrovågorna mindre effektiv, och det tar längre tid att värma maten. Så här kan du kontrollera hur effektiv din mikrovågsugn är. Du behöver bara en skål (glas eller keramik) med 1 liter kallt vatten och en hyggligt exakt termometer. Mät temperaturen på vattnet. Säg att vattnet är 20oC. Kör ugnen 1 minut. Mät vattentemperaturen igen. Säg att vattnet nu är 30oC. Sedan får vi räkna lite för att få fram effekten. Energin som krävs för att värma vattnet DT K är: W = m*c*DT där m är massan och c är vattnets specifika värmekapacitet 4180 J/(kg K). Om vi kör mikron under tiden t får vi effekten P = W/t = m*c*DT/t 1 liter vatten väger 1 kg, så effekten blir P = 4180*DT/t Om vi körde mikron 1 minut och temperaturskillnaden var 10 K (eftersom vi har att göra med temperaturskillnader kan vi använda Celsius eller Kelvin) blir effekten P = 4180*10/60 = 697 W Om temperaturdifferensen blir liten bör man öka tiden t för att få bättre noggrannhet. Den uppmätta effekten jämförs sedan med den nominella effekten enligt bruksanvisningen. Man kan även mäta in-effekten direkt med en wattmeter (se Watt_meter , bilden nedan). Om effekten är betydligt lägre än vad den skall vara är mikrovågsugnen skadad. Om ovanstående är för krångligt kan man om man har en "standardportion", t.ex. ett fruset halvt franskbröd, helt enkelt se om upptiningen tar längre tid än vanligt.
Nyckelord: mikrovågsugn [25]; specifik värmekapacitet [25]; *vardagsfysik [64]; Värme [16374] Ursprunglig fråga: Svar: För att höja gommens temperatur krävs dels att pizzan har tillräcklig specifik värmekapacitivitet och dels att värmeledningsförmågan är tillräcklig (och naturligtvis att den är tillräckligt varm). Så svaret är alltså: både och! Om värmeledningsförmågan är dålig, är det bara ett tunnt skikt som bidrar: liten temperaturhöjning eftersom temperatursänkningen hos pizzan är stor. Om specifika värmekapacitiviteten är liten, får man igen en stor sänkning av pizzans temperatur. Metaller har mycket hög värmeledningsförmåga (eftersom det finns fria elektroner) och rimligt hög specifik värmekapacitivitet (värmemängd per kg och K). Man bränner sig alltså mycket på metaller. Du bränner dig på spiken i bastun men inte på trätrallorna. Du bränner dig inte heller på en het aluminiumfolie, eftersom massan är så liten och därmed värmekapaciteten. Vatten har mycket hög specifik värmekapacitivitet och hygglig värmeledningsförmåga. Torra bitar som brödet har emellertid låg värmekapacitivitet och dålig värmeledningsförmåga eftersom brödet innehåller en massa luftbubblor som leder värme dåligt. Det är alltså på fyllningen (som innehåller mycket vatten) och inte på brödet du bränner dig. /*fa* Nyckelord: värmemängd [3]; värmeöverföring/transport [46]; specifik värmekapacitet [25]; *vardagsfysik [64]; Värme [16294] Svar: Om man vill lagra värme är det naturligtvis bra om om den specifika värmekapaciteten är hög, dvs många joule per kg och grad temeraturändring. Vatten har dessa egenskaper (se fråga 14203 nedan) och används därför ofta som lagringsmedium. Jag tror inte man i större omfattning använder fasomvandling för energilagring, det används däremot i kylskåp och värmepumpar. Eftersom temperaturerna i lagringsmediet normalt är ganska låga och det krävs en temperatur på minst 40-50 grader för att åstadkomma uppvärmning av t.ex. ett hus, så använder man vanligtvis en värmepump, se fråga 14245 nedan. Atomers och molekylers förmåga att lagra energi är, som ni säger, beroende av egenskaper hos de kemiska bindningarna. Se vidare Thermal_energy_storage . Se även tipsen i projektarbete . Lycka till! Se även fråga 14203 Nyckelord: specifik värmekapacitet [25]; energilagringssystem [7]; Värme [15734] Ursprunglig fråga: Svar: Se på figuren för vatten nedan (från Wikipedia-artikeln Thermodynamic_temperature ). På den horisontella axeln är relativ tillförd värme och på den vertikala är temperaturen. Det finns två områden där kurvan är horisontell, dvs temperaturen konstant: när isen smälter och när vattnet kokar. Vidden på de konstanta områdena är ett mått på smältvärmet respektive ångbildningsvärmet. Den högra konstanta delen är 40.7 kJ/mol. Eftersom detta avser en mol, behöver vi räkna om värdet till kg (vattnet har molekylvikten 18 g/mol): 40.7 kJ/mol = 1000*40.7/18 = 2260 kJ/kg. På samma sätt blir smältvärmet för is 6.01 kJ/mol = 1000*6.01/18 = 334 kJ/kg. Från lutningen (egentligen 1/lutningen) hos den räta linjen mellan is och ånga kan man räkna ut den specifika värmekapaciteten för vatten: 7.5 kJ/(mol*K) = 1000*7.5/(18*100) = 4.2 kJ/(kg*K) Det faktum att kurvan i detta område är en rät linje reflekterar det faktum att specifika värmekapaciteten för vatten är oberoende av temperaturen. Detta gäller approximativt för de flesta ämnen. Sedan är jag inte helt klar över vad du menar att kurvan inte är konstant. I de horisontella områdena (vid smältpunkten 0oC och vid kokpunkten 100oC) ändras inte temperaturen om bara tillförseln av värmet sker på ett effektivt sätt. Då har hela provet en konstant temperatur och all tillförd värme går till att ändra aggregationstillstånd. Den gröna kurvan mellan is och ånga representerar alltså den specifika värmekapaciteten för vatten. Det faktum att kurvan är mycket nära en rät linje betyder helt enkelt att vattens specifika värmekapacitet är konstant mellan 0oC och 100oC. Detta gäller inte allmänt - andra ämnen kan ha olika olinjära kurvor. Man ser även på den blå kurvan till vänster (för is) att den avviker från en rät linje. Lägg också märke till att den blå kurvan har ungefär dubbelt så stor lutning som den gröna (för vatten). Detta betyder att specifika värmekapaciteten för is är ungefär hälften av den för vatten. Nyckelord: specifik värmekapacitet [25]; Värme [15290] Svara gärna hur ni har gjort hela vägen så jag förstår! Tack så jättemycket! Svar: Energin som går åt för att höja temperaturen till 37 grader hos det kalla vattnet är x*(37-8)*k där k är specifik värmekapacitet för vatten. På samma sätt frigörs (200-x)*(65-37)*k när det vama vattnet kyls till 37 grader. Värmen som går åt att värma det kalla vattnet tas från det varma. Om vi antar att inget energiutbyte sker med omgivningen är de två uttrycken ovan lika och vi får en enkel ekvation med en obekant: x*(37-8)*k = (200-x)*(65-37)*k x*29 = (200-x)*28 29x = 28*200 - 28x 57x = 28*200 x = 28*200/57 = 98.2 Vi skall alltså ta 98.2 liter kallvatten och (200-98.2)=101.8 liter vamvatten. Nyckelord: specifik värmekapacitet [25]; Värme [14203] Svar:
Uppvärmning -15->0
Återstår alltså 16.488 - 1.575 kJ = 14.913 kJ för att smälta x kg is: x*333 = 14.913 kJ, vilket ger x = 14.913/333 = 0.04478 kg = 45 g. Du har nog glömt att ta hänsyn till värmekapaciteten hos termosen, det är ungefär 10% av vattnets. Här är data för några vanliga ämnen: Jämfört med andra ämnen har vatten högt smältvärme, hög specifik värmekapacitet och mycket hög ångbildningsvärme. Detta beror dels på vattnets låga molekylvikt (innehåller många molekyler per kg) och på de vätebindningar som finns mellan närliggande molekyler pga att vattenmolekylen är en dipol. En del av energin går alltså åt för att bryta upp vätebindningar snarare än att "sätta fart" på molekylerna. Water Structure and Science uttrycker det så här:
Nyckelord: vatten/is [49]; specifik värmekapacitet [25]; Värme [8869] Svar: Se även fråga 5233 Nyckelord: specifik värmekapacitet [25]; Värme [4888] Svar: Vatten är mycket effektivare för värmeöverföring än luft. Det beror på vattnets högre värmekapacitet, högre värmeledning och att strömningen blir intensiv vid kokning. Luft har mycket lägre värmekapacitet och värmeöverföringen luft-potatis är ineffektiv. Se även fråga 16152 . Tänk på: Man kan sitta en god stund i en torrbastu vid 100 grader, men man tål absolut inte kokande vatten. Nyckelord: specifik värmekapacitet [25]; värmeöverföring/transport [46]; Frågelådan innehåller 7624 frågor med svar. ** Frågelådan är stängd för nya frågor tills vidare **
|
Denna sida från NRCF är licensierad under Creative Commons:
Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar.