Vill du ha ett snabbt svar - sök i databasen: Anpassad Google-sökning 3 frågor/svar hittade Universum-Solen-Planeterna [19438] Svar: Om solen eller månen går ner vinkelrätt mot horisonten tar det (eftersom diametern är 0.5o) (0.5/360)*24*60 = 2.0 minuter. Solens rörelse pga jordens banrörelse under 2 minuter blir 0.0014o och månens pga banrörelsen 0.018o. Det är alltså frågan om en mycket liten skillnad. Nyckelord: solsystemet, avstånd och rörelse [3]; Universum-Solen-Planeterna [16776] Ursprunglig fråga: Johan, Eriks pappa: Kan du också förklara hur solsystemet och vintergatan rör sig i rymden? Svar: 1 Om du står på norra halvklotet och tittar mot söder så rör sig alla himlakroppar (solen, månen, planeter, stjärnor) långsamt från öster mot väster (från vänster till höger). Detta orsakas av jordens rotation i motsatt riktning (jorden roterar från väster till öster). Jorden roterar ett varv på 24 timmar (nästan definitionsvis eftesom sekunden utspungligen definierades efter jordens rotation så att dygnet skulle innehålla 24*60*60 = 86400 sekunder). Vid ekvatorn motsvarar rotationen en hastighet av 0.5 km/s. Denna väst-östliga rotation är orsaken till att de flesta satelliter har banor från väster till öster - man vinner ju upp till 0.5 km/s (av erforderliga 8 km/s) om man skjuter upp satelliten i den riktningen. 2 Om vi kunde stå på solens "nordpol" skulle vi kunna se att jorden (den tredje, blå planeten i animeringen nedan) rör sig runt solen i en nästan cirkulär bana från höger till vänster (moturs). Hastigheten i banan är nära 30 km/s i förhållande till solen.
3 Solen går i en bana runt vintergatans centrum på ett avstånd av c:a 26000-28000 ljusår. Ett varv kring centrum tar 225-250 miljoner år med en hastighet av 220 km/s. Riktningen hos denna rörelse är mot stjärnbilden Herkules nära den ljusa stjärnan Vega. Se Milky_Way#Sun.27s_location_and_neighborhood 4 I den lokala gruppen av galaxer rör sig vintergatan mot andromedagalaxen (M31) med en hastighet av 300 km/s. Trösten är att det tar mycket lång tid innan de kolliderar: Eftersom hastigheten är en tusendel av ljushastigheten och eftersom avståndet är 2.5 miljoner ljusår kommer det ta mer är 2 miljarder år innan M31 kolliderar med vintergatan. 5 Från studier av den kosmiska bakgrundsstrålningen kan man se att jorden, solen och vintergatan rör sig i förhållande till bakgrundsstrålningen med en hastighet av 552 km/s i riktning mot stjärnbilden Vattenormen (RA 10.5 h, Dekl -24o) på södra stjärnhimlen. Bilden nedan (och den översta bilden i fråga 15347 Ja Erik, jag sa det var komplicerat! Jag hoppas du ändå fick ut något av svaret Se vidare Planetary Fact Sheets Kommentar till punkt 5 Framställningen i länk 1 (av Ethan Siegel, som är en pålitlig källa) är i stort set konsistent med ovanstående. Vad gäller rörelsen i punkt 5 ger länk 1 värdet 368 ± 2 km/s för solsystemets hastighet relativt den kosmiska bakgrundsstrålningen. Diskrepansen med ovanstående värde är antagligen att man i varierande mån tagit hänsyn till övriga rörelser som solens rörelse i vintergatan och vintergatans rörelse. Nyckelord: solsystemet, avstånd och rörelse [3]; jordens rotation [22]; Vintergatan [6]; kosmisk bakgrundsstrålning [19]; Universum-Solen-Planeterna [3608] Svar:
Venus är den planet som kommer oss närmast. Storleken på himlen
är då ungefär 1/30 av månens. I ett teleskop ser Venus då ut som
en nymåne, fast utan tecken på ytan, eftersom Venus alltid är
molntäckt. Venus är då nära solen på himlen. Därför är det ganska
besvärligt att kika på den.
Mäter vi Venus läge på
himlen (i förhållande till bakomliggande stjärnor) från olika
platser på jorden, kan vi ur detta räkna ut avståndet. Det kallas
triangulering.
Du behöver en kompis med ett teleskop långt borta, till exempel
en amatörastronom i Sydafrika. Ni bör kika på Venus samtidigt,
när Venus är nära Jorden och samtidigt är nära en ljusstark
stjärna. Ni kommer då att märka, att Venus läge är ungefär en
halv venusdiameter olika. Ur denna vinkel, och avståndet mellan
er, kan man räkna ut avståndet till Venus, och därmed avståndet
till solen. Men särskilt lätt är det inte, Venus är nära solen
på himlen, och det är inte ofta Venus kommer nära en ljusstark
stjärna.
Det är faktiskt så det har det faktiskt gått till, historiskt.
Mätningarna har hela tiden förbättrats, fast långsamt. Så kom
på 1960-talet ett drastiskt språng, man lyckdes få radarekon
från Venus. Genom att mäta tiden mellan radarpulsen och ekot,
kunde man räkna ut avståndet med hög precision. Numera använder
man en rymdsond som transponder. Man skickar ut en radiopuls
till rymdsonden, som omedelbart skickar tillbaka den igen.
Tidsskillnaden ger avståndet med en osäkerhet av kanske 10 m.
I stället för Venus kan man använda en asteroid, som kommer nära
Jorden. Nyckelord: solsystemet, avstånd och rörelse [3]; Frågelådan innehåller 7624 frågor med svar. ** Frågelådan är stängd för nya frågor tills vidare **
|
Denna sida från NRCF är licensierad under Creative Commons:
Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar.