Vill du ha ett snabbt svar - sök i databasen: Anpassad Google-sökning 4 frågor/svar hittade Materiens innersta-Atomer-Kärnor [19166] Ursprunglig fråga: Min fråga är hur man kan undersöka/exprimentera hur preparat som α-preparat, β-preparat och γ-preparat avtar då man placerar ett material mellan källan och mätaren. Och med mätningar ta fram en matematisk modell som beskriver hur strålningen avtar beroende på tjockleken på materialet. Kan ni ge några exempel på vilket preparat som är bäst att exprimentera med och vilket material som är mest lämpligt att placera mellan källan och mätaren. Med vänliga hälsningar, Anna Svar: För att få bra resultat behöver du naturligtvis även bra detektorer. Men låt oss se vilka preparat du bör välja. b-sönderfall Elektronerna kommer ut med varierande energi och de sprids genom slumpmässiga kollisioner i alla riktningar. Det är därför inte särskilt meningsfullt att göra absorptionmätningar med elektroner. a-sönderfall He-kärnor är mycket tyngre än elektroner och går i stort sett rakt fram. De har även en relativt konstant räckvidd. Eftersom a-partiklar har mycket kort räckvidd i fasta material så mäter man räckvidden i luft. Man har kommit fram till att räckvidden i cm ges av D = 0.318 E3/2 där E är a-partikelns energi i MeV. 241Am är ett bra preparat som sänder ut a-partiklar med energin 5.638 MeV. Dessa har en räckvidd i luft av 4.3 cm. Man kan sätta in en bit papper mellan detektorn och preparatet för att visa att alla a-partiklar absorberas. g-sönderfall Fotoner absorberas av fasta material enligt I = I0 e-mx där m är absorptionskoefficienten som varierar med absorptionsmaterialet och x är tjockleken hos absorbatorn. Lämpliga absorbatormaterial är Al, Cu och Pb. Som preparat är 137Cs lämpligt eftersom det ger en g-energi på 0.662 MeV. Se även laborationshandledning under länk 1. Kärndata finns under länk 2. Nyckelord: joniserande strålning [4]; 1 http://fragelada.fysik.org/resurser/Stralning_IW.pdf Materiens innersta-Atomer-Kärnor [16065] Min fråga är kanske simpel men varför minskar intensiteten rent konkret, upptar bly skivorna energi från g-strålningen? Är det i så fall detta som gör att b-strålning inte kan ha en liknande absorptionskofficient? Svar: Anledningen till att man kan tala om absorptionskoefficient för g-strålning men inte för a-strålning eller b-strålning är att växelverkan med absorbatorn är helt annorlunda. När det gäller a- eller b-strålning så är ju dessa partiklar som kolliderar med i första hand elektroner i absorbatorn. Genom dessa kollisioner bromsas partikeln in, för att till sist stanna. Speciellt för a-partiklar har man en mycket väldefinierad räckvidd - inga partiklar kommer förbi en viss punkt. När det gäller g-strålning så är det annorlunda. En g-foton kan gå helt opåverkad genom en del av absorbatorn, för att sedan plötsligt växelverka och försvinna. För en sådan process är det möjligt att definiera en absorptionskoefficient. Se även fråga 13928 , 12842 och Attenuation_coefficient . Nyckelord: joniserande strålning [4]; Ljud-Ljus-Vågor, Materiens innersta-Atomer-Kärnor [15679] 1 Vilken sorts strålning används vid cancerterapi och kan den strålningen i sig ge upphov till cancer? 2 Hur kommer det sig att man kan ställa in en laserstråle att verka på ett speciellt djup, ex vid tumörbekämpning? 3 Finns det skadlig strålning i rymden som våra astronauter kan påveras av? Hur förhindrar man detta i så fall? 4 Viken form av strålning (partiklar) kommer från solen och hur påverkar de oss? 5 Vad är negativt med röntgenstrålning? Tack på förhand!
Karolina, Julia och Amanda Svar: 1 Man kan använda många olika sorters strålning: gammastrålning, protoner, neutroner och även (tillsammans med speciella ämnen) laserljus. Ja, strålningen dödar cancerceller det är den goda sidan, men joniserande strålning ger även upphov till cancer. Kan tyckas konstigt man använder strålning då, men fördelarna överväger. För det första är det inte säkert man utvecklar cancer efter en strålbehandling, och gör man det så är det oftast efter många år. 2 Nej, man kan inte ställa in laserstålen för ett visst djup. Ni menar nog något som kallas Photodynamic therapy, se länk 1. Där får man cancercellerna att ta upp ett speciellt ämne som reagerar på laserstrålning. Restprodukten är kemiskt aggressiv och kan angripa cancercellerna. 3 Ja, det finns s.k. kosmisk strålning och partikelstrålning från solen. Kosmisk strålning kommer från avlägsna källor i universum och är ganska konstant. Partikelstrålning från solen varierar däremot eftersom solens aktivitet varierar. Det finns mycket lite astronauterna kan göra för att skydda sig, de får acceptera lite ökad cancerrisk pga förhöjd stråldos. Man kan försöka undvika rymdresor när solaktiviteten är hög. Men för långa resor, som framtida färder till Mars, är detta ett problem. 4 Framför allt protoner och elektroner. Eftersom de stoppas av jordens atmosfär påverkar de oss inte direkt, men de kan ge upphov till norrsken och magnetiska stormar. Se vidare fråga 12577 och Solar_wind . 5 Röntgenstrålning är liksom alla annan joniserande strålning skadlig eftersom den joniserar materia. Jonerna kan bland annat orsaka skador på DNA vilket på sikt kan orsaka cancer. Se även en bra Wikipedia-artikel: Ionizing_radiation . Se även fråga 12577 Nyckelord: joniserande strålning [4]; strålning, faror med [26]; kosmisk strålning [5]; Materiens innersta-Atomer-Kärnor [12842] 1) Hur kan radioaktiviteten påverka oss människor på både positiva och negativa sätt? 2) Vilken strålning är farligast? (alfa, beta eller gamma?) Svar: Joniserande strålning (Joniserande_strålning ) är ett samlingsbegrepp på strålning som har förmågan att slå ut elektroner ur atomer som den kolliderar med, vilket förvandlar atomerna till joner. Joniserande strålning kan antingen vara elektromagnetisk strålning (ultraviolett, röntgen-, och gammastrålning) eller partikelstrålning (energirika elektroner, protoner med mera som har en energi på några elektronvolt). Din första fråga är inte så lätt att svara kort på... Först och främst måste man skilja mellan naturligt förekommande radioaktivitet och den som är skapad av oss människor.
Man måste också noga skilja på radioaktiviteten i sig, som ju har med atomkärnors sönderfall att göra, och på verkan av den joniserande strålning (alfa, beta och gamma) som sänds ut i samband med sönderfallen. Det finns många sätt att utnyttja radioaktivitet och strålning - t.ex. inom geologi, arkeologi och klimatforskning (kol-14-datering, spårämnesstudier), medicin (cancerbehandling, PET-kamera) och industrin (tjockleks- och nivåmätning, förslitningsstudier). Gemensamt för dessa är att det är relativt lätt att detektera även mycket små mängder av radioaktiva ämnen, och att man därför kan få mycket information på ett (oftast) icke-förstörande sätt. Negativt är dock att den joniserande strålningen kan skada materia av alla slag, även människokroppen. Därför är t.ex. radioaktivt nedfall från kärnvapentest och kärnkraftverksolyckor, men även radon (som ju förekommer helt naturligt) så farliga. Din andra fråga är inte heller lätt att svara på. Av de tre alternativen du nämner gör alfastrålningen mest skada när den tränger in i vävnad - den åstadkommer helt enkelt mer jonisation per längdenhet än de andra. Det är dock den strålart som det är enklast att skydda sig i från, eftersom den kan stoppas mycket effektivt även i tunna materieskikt, se bilden nedan (från Nationalencyklopedin ). Det bästa strålskyddet är emellertid alltid att vara på stort avstånd från strålkällor. Läs vidare: Slå upp "joniserande strålning" och "radioaktivitet" i Nationalencyklopedin och länk 1 och 2! Nyckelord: joniserande strålning [4]; radon [4]; naturlig radioaktivitet [3]; strålning, faror med [26]; radioaktivt sönderfall [38]; 1 http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Allmanhet/Radon/Radonkallor/ Frågelådan innehåller 7624 frågor med svar. ** Frågelådan är stängd för nya frågor tills vidare **
|
Denna sida från NRCF är licensierad under Creative Commons:
Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar.