Svar:
I kvarkmodellen för betasönderfall förvandlas en u-kvark till en d-kvark eller tvärtom under utsändning av en laddad lepton (elektron eller positron) och en oladdad lepton (antineutrino eller neutrino), se fråga 12985 .
/Peter E

Nyckelord: betasönderfall [15];

Ursprunglig fråga:
Hej! En neutron sönderfaller spontant: n --> p + e + 'antineutrino'. Är reaktionen reversibel? I svaret till fråga 17998 finns en reaktion p + e--> n + neutrino.

En antineutrino skapas och en neutrino "konsumeras". Det borde då bli brist på neutriner och ett överskott på antineutriner. Har sådant noterats? Är det så att "via ett neutronskapande" så kan en partikel övergå i sin antipartikel??
/Thomas Å, Knivsta

Svar:
Neutronens sönderfall:

n --> p + e- + v_anti (1)

Ja, reaktionen är reversibel, men man måste skriva om sönderfallet eftersom de tre partiklarna i högerledet knappast kan vara på samma ställe samtidigt:

p + e- --> n + v (2)

(Observera att neutrinen byter skepnad när vi flyttar den till andra sidan: -v_anti = v). Reaktionen förekommer i atomkärnor och när neutronstjärnor bildas.

Den bevarade storheten är leptontalet L.
I (1) har vi L=0 --> L=1-1=0.
I (2) har vi L=1 --> L=1.

Vi kan skriva om reaktion (2) till

v + n --> p + e- (2a)

Denna reaktion används i neutrino-detektorer, se Sudbury_Neutrino_Observatory#Charged_current_interaction .

Neutriner och anti-neutriner kan alltså både skapas och förstöras, men då alltid tillsammans med sin laddade partner antielektronen/elektronen. Ett överskott av neutriner/antineutriner borde alltså reflekteras av ett underskott av antielektroner (positroner) eller elektroner. Ett sådant laddningsöverskott har inte observerats.
/Peter E

Nyckelord: betasönderfall [15]; neutrino [19];

Vi har på skolan läst att betapartikeln har högre energi än alfapartikeln. Vad beror det på? Vi är medvetna om att energinivån kan variera för både beta och alfa men vet vi exakt vad som orsakar denna skillnad i energi?

Energin från både Beta och Alfa absorberas sedan av sin omgivning och de stannar upp. Är det alfapartikelns storlek eller dess laddning som har störst betydelse för att alfapartikeln inte kommer så långt i luft och ännu kortare i fasta material?

Jag har försökt söka svar på dessa frågor men har bara hittat konstaterandena att alfa har kortast räckvidd och beta lite längre. Inte så mycket förklarande på detaljnivå om varför räckvidden är som den är.
/Petri M, Mariefreds skola, Mariefred

Svar:
Nej, det är tvärtom så att alfa-partikeln har typiskt högre energi är beta-partikeln. Som du säger varierar energin beroende på Q-värde. Sen är det en annan sak att beta-partiklarna på grund av sin lilla massa (och därmed höga hastighet) är mer genomträngande är alfa-partiklar, se fråga 12842 . Det är alltså framför allt partikelns hastighet som bestämmer hur mycket den stoppas upp i materia. Se länk 1 för ett Windows-program (SRIM) som beräknar laddade partiklars uppbromsning i materia.

I praktiken har alfa-partiklar en energi på 4-8 MeV och beta-partiklar typiskt 0-2 MeV medelenergi. Det finns flera skäl till detta:

1 Eftersom alfa-partikeln har mycket hög bindningsenergi och eftersom bindningsenergin för tunga kärnor ökar med minskande masstal (se figuren i fråga 1433 ), så har alfasönderfall ofta ganska höga Q-värden.

2 Betasönderfallet är en trekropparsprocess som förutom atokmärnan och elektronen involverar en neutrino. Beta-partikeln får då bara en del av sönderfallsenergin. Alfa-partikeln får å andra sidan hela den tillgängliga energin förutom en lite rekylenergi hos dotterkärnan.

3 Vid alfasönderfall måste alfa-partikeln ta sig genom en potentialbarriär. Om alfa-energin är lägre än c:a 4 MeV så är barriären så hög att penetrationssannolikheten är mycket liten. Vi ser alltså knappast några alfasönderfall med energier mindre än 4 MeV, se figuren i fråga 16296 .
/Peter E

Nyckelord: betasönderfall [15]; alfasönderfall [7]; radioaktivt sönderfall [38];

1 http://www.srim.org/

Svar:
En neutronstjärna är ett av flera möjliga slut för en stjärna. När en stjärna i slutet av sitt liv stöter bort sina yttre lager inträffar en gravitationskollaps då stjärnans kvarvarande inre delar imploderar. En typisk neutronstjärna är endast ca 20 km i diameter, men har en massa motsvarande 1.4-3 solmassor. Detta innebär att neutronstjärnan har en densitet som är omkring 1 miljard ton per kubikcentimeter. Gravitationsfältet vid stjärnans yta är tvåhundra miljarder gånger starkare än på jorden, vilket ger en flykthastighet på ungefär 100 000 km/s. (Se nedanstående bild och Neutronstjärna )

Neutronstjärnor består av mer än neutroner, t.ex. elektroner, protoner och neutronrika tyngre kärnor. Eftersom en neutronstjärna är mycket liten (några kilometer) är alla lågt liggande elektrontillstånd upptagna. De övriga neutronerna kan då inte sönderfalla eftersom energin inte räcker för att befolka lediga tillstånd. Så, kort sagt, neutronerna i en neutronstjärna är stabila. Eller snarare, de sönderfaller men återbildas genom

proton + elektron --> neutron + neutrino

Nyckelord: neutron [4]; neutronstjärna [11]; betasönderfall [15];

Svar:
Niklas! Det finns tre typer av betasönderfall. Kruxet när man vill räkna ut Q-värdet för sönderfallet (dvs hur mycket energi som frigöres när moderkärnan sönderfaller) är att atommassorna som man hittar i tabeller (eller webben, se länk 1) är den neutrala atomens massa. Detta innebär att det blir en asymmetri mellan elektron- och positronsönderfall, se nedan. De tre sönderfallen ser ut så här:

1 Beta-minus: ^AZ -> ^A(Z+1)⁺ + e^- + v_a

2 Elektroninfångning (EC, Electron Capture): (^AZ⁺ + e^-) -> ^A(Z-1) + v

3 Beta-plus: ^AZ + -> ^A(Z-1)^- + e⁺ + v

Vi måste innan vi sätter in atommassorna och räknar ut Q-värdet som skillnaden mellan massan till vänster och massan till höger se till att alla atomer är neutrala:

1 ^AZ -> ^A(Z+1) + v_a

2 (^AZ) -> ^A(Z-1) + v

3 ^AZ + -> ^A(Z-1) + e^- + e⁺ + v

1 Flyttat in den skapade elektronen för att göra dotteratomen neutral. (Det kan vara vilken elektron som helst, men omgivningen hade ju ett överkott på en elektron.)

2 Elektronen tas från ett inre atomskal i den sönderfallande atomen. Vakansen i detta fylls uppifrån under utsändning av röntgenstrålning. Atomen har rätt laddning automatiskt.

3 Här tar vi ut en elektron från dotteratomen för att göra den neutral. Elektron-positronparet har energin 1.022 MeV.

Ett exempel:

²²Na + -> ²²Ne + e^- + e⁺ + v

m(²²Na) = 21.994436782 u
m(²²Ne) = 21.991385510 u

Q(EC) = (21.994436782 - 21.991385510)*uc² = 0.003051272*931.5 = 2.842 MeV

Q(b⁺) = 2.842 - 2m_ec² = 2.842 - 1.022 MeV = 1.820 MeV

Massorna kommer från länk 1. Sönderfallet finns i länk 2.
/Peter E

Nyckelord: betasönderfall [15];

1 http://nucleardata.nuclear.lu.se/database/masses/
2 http://nucleardata.nuclear.lu.se/nucleardata/toi/nuclide.asp?iZA=110022

Fråga 1. Om jag har förstått det hela rätt så är negativt betasönderfall spontant, men är POSITIVT betasönderfall det? Protonens massa är ju mindre än neutronens..

Fråga 2. Neutrinon har ju detekterats, gjordes detta för första gången genom ett omvänt positivt betasönderfall? Jag tänker om man låter en antielektron-neutrino krocka med en proton?
/Sandra D, Östersund

Svar:
Hej Sandra!

1 Ja, du har helt rätt i att en fri proton är lättare än en fri neutron, så sönderfallet proton -> neutron + e⁺ är omöjligt. I en kärna binds nukleonerna (protonerna/neutronerna) till varandra, och en atomkärna väger mindre än de ingående nukleonerna. Beta⁺-sönderfall är möjligt om bara moderkärnan väger mer än dotterkärnan. Det är alltså energibalansen för hela kärnan och inte för de individuella nukleonerna som avgör vilket sönderfall man får. Se vidare betasönderfall .

2 Ja, Cowan and Reines neutrinoexperiment i mitten av 50-talet gick ut på att producera en neutron och en positron genom att bombardera protoner med anti-neutriner från en kärnreaktor, se vidare länk 1.
/Peter E

Nyckelord: betasönderfall [15]; neutrino [19];

1 http://hyperphysics.phy-astr.gsu.edu/hbase/particles/cowan.html

Svar:
Ja, dubbelt betasönderfall har observerats med livstider av storleksordningen 10²⁰ år, se länk 1 (nedanstående bild är från denna) och Double_beta_decay .

Man kan naturligtvis inte bestämma halveringstiden på vanligt sätt genom att observera hur aktiviteten A hos ett prov avtar med tiden:

A = A₀*e^-lt

där l är sönderfallskonstanten.

I stället använder man sig av

aktiviteten (antal sönderfall/s) = l*N

där N antal nuklider av den aktuella typen. Problemet är att aktiviteten är mycket låg om livstiden är lång, så man måste åstadkomma mycket låg bakgrund. N kan oftast bestämmas ganska lätt, och sedan får man halveringstiden T_1/2 från

T_1/2 = ln(2)/l

Se även fråga 14457 och fråga 13758

Nyckelord: betasönderfall [15]; radioaktivt sönderfall [38]; halveringstid/sönderfallskonstant [5];

1 http://nemo.in2p3.fr/physics/dbd.php

Ursprunglig fråga:
På en nuklidkarta markeras vissa atomkärnor som stabila. Är de stabila i absolut mening eller har man valt att betrakta de kärnor vars halveringstid överskrider ett visst belopp som stabila?
/Jöns-Erik E, Sundsta/Älvkullegymnasiet, Karlstad

Svar:
De flesta kärnor som markeras som stabila i en nuklidkarta (se bilden i fråga 3480 ) är verkligen det. De har helt enkelt ingenstans att sönderfalla med kända sönderfallssätt - energin är så låg som möjligt.

Om man plottar bindningsenergin för kärnor med ett visst masstal A=Z+N (Z är antal protoner och N antal neutroner) så får man en (för udda masstal) eller två (för jämna masstal) parabler. Nedanstående figurer (genererade från uppmätta massdata med programmet i länk 1) för A = 113 och 114 är typiska exempel.

Från den översta plotten kan man dra slutsatsen att ¹¹³In är stabilt (har högst bindningsenergi), ¹¹³Mo - ¹¹³Cd sönderfaller med b^--sönderfall och ¹¹³Sn - ¹¹³Cs sönderfaller med b⁺-sönderfall.

För det jämna masstalet 114 kan man resonera på motsvarande sätt med skillnaden att man här har två parabler: en jämn-jämna kärnor (röda streck) en en udda-udda kärnor (svarta steck). Det paraboliska sambandet mellan bindningsenergier för ett visst masstal kan man förstå från vätskedroppsmodellen (fråga 14847 ) eftersom uttrycket för bindningsenergin är kvadratiskt i Z, se Semi-empirical_mass_formula#The_formula .

Några stabila kärnor (typiskt kärnor med jämnt antal protoner och jämnt antal neutroner) skulle teoretiskt kunna sönderfalla med s.k. dubbelt b-sönderfall (t.ex. ¹¹⁴Cd i figuren). Dessa kärnor har emellertid en halveringstid överstigande 10²⁰ år, vilket jämfört med universums ålder 13.7*10⁹ år kan ansers vara stabilt!

För varje masstal finns alltså en eller möjligen två kärnor som är stabila med ovanstående definition.

Till detta kommer för tunga kärnor (A>200) alfasönderfall och spontan fission (fråga 16986 ).

Det är, tycker jag, intressant att man kan förstå såpass detaljerade egenskaper som den relativa bindningsenergin och därmed vilka kärnor som är stabila och hur de instabila kärnorna söderfaller med en såpass enkel modell som vätskedroppsmodellen. För att beräkna exakta sönderfallsenergier och exciterade tillstånd i atomkärnor behöver man emellertid tillämpa mer sofistikerade kvantmekaniska modeller, se Shell_model .

Nyckelord: radioaktivt sönderfall [38]; betasönderfall [15]; vätskedroppsmodellen [5]; halveringstid/sönderfallskonstant [5];

1 http://nucleardata.nuclear.lu.se/database/masses/

Frågan handlar om B- (Beta minus) partikelns rörelseenergi. Varför förväntade man sig från i början av 1900-talet att man skulle få vissa bestämda diskreta nivåer när man mätte upp B minus-partikelns rörelseenergi och hur förklarade man senare att man fick kontinuerliga nivåer (energikontinuum)?
/Marie W, Thorildsplans gymnasium, Bandhagen

Svar:
Marie! Man visste att atomkärnorna hade diskreta nivåer. Detta såg man bland annat genom att observera alfapartiklar från sönderfall. Alfapartiklarna kom ut i grupper med bestämda energier, som svarade mot övergångar mellan nivåer med väl definierad energi. Med detta och accepterande av energiprincipen (energi kan varken skapas eller förstöras), borde betapartiklarna också komma ut med diskreta energier om sönderfallet bara involverade en kärna och en elektron.

Ett annat problem var spinnet hos de involverade partiklarna. Titta på den fundamentala processen i betasönderfallet:

n -> p + e

Alla partiklarna har spinn 1/2, men 1/2 och 1/2 kan bara kopplas till 0 eller 1. Det var igen något som inte stämde!

Man hade även problem att förklara rörelsemängden i betasönderfallet - resultanten av rekylkärnans och elektronens rörelsemängd var inte exakt noll.

Till sist förklarade Wolfgang Pauli problemet genom att föreslå att ännu en partikel med spinn 1/2 var involverad i sönderfallet:

n -> p + e + v_anti

Neutrinon är oladdad och har mycket liten vilomassa. Med hjälp av denna kunde Enrico Fermi på ett mycket elegant sätt beskriva betasönderfallet och även exakt förklara formen hos betaspektrum som helt enkelt en reflektion av hur många sluttillstånd det fanns för elektronen och neutrinon att ockupera.

Se även artikeln neutrino .
/Peter E

Nyckelord: radioaktivt sönderfall [38]; betasönderfall [15]; neutrino [19];

Svar:
Mattias! Du har nog missuppfattat lite vad gäller betasönderfallet.

Betasönderfall är (tillsammans med alfasönderfall) en av två huvudtyper av sönderfall hos atomkärnor. Betasönderfall sker genom svag växelverkan. Vid betasönderfall förblir antalet nukleoner (protoner och neutroner) konstant, medan däremot fördelningen mellan protonerna och neutronerna ändras. Med andra ord är masstalet (A) konstant medan atomnumret (Z) ändras.

Så här hänger det ihop med betasönderfall och antalet elektroner i atomen:

β+ sönderfall: En proton förvandlas till en neutron och en positron sänds ut (OK, en neutrino också, men den bortser vi ifrån). Kärnladdningen minskar alltså med en enhet, så atomen kommer från början ha en elektron för mycket. Denna kommer snart att ramla av atomen, och den frigjorda elektronen eller en annan elektron kommer att annihilera positronen (hela elektronernas energi övergår e elektromagnetisk strålning). Detta är anledningen till att man alltid ser strålning med energin 511 keV vid beta+ sönderfall.

β- sönderfall: En neutron förvandlas till en proton och en elektron sänds ut. Kärnladdningen ökar alltså med en enhet, så atomen kommer att ha en elektron för lite för att vara oladdad. Atomen kommer därför ganska snabbt ta åt sig den utsända elektronen eller en annan elektron för att bli neutral.

Vad bestämmer om det blir b- eller b+ sönderfall?

Sönderfall kan endast ske till tillstånd som ligger lägre i energi. Figuren nedan visar några kärnor med A (masstal) = 123. Läget längs den vertikala axeln är tillståndets totala energi. Det lägsta tillståndet är grundtillståndet av ¹²³Sb. Eftersom det inte har något lägre tillstånd att sönderfalla till så är det stabilt.

Kärnorna till vänster, t.ex. ¹²³Sn, sönderfaller åt höger med b- sönderfall. Kärnorna till höger, t.ex. ¹²³Te, sönderfaller åt vänster med b+ sönderfall eller elektroninfångning (EC, electron capture).

γ-sönderfall

Ibland hamnar ett b-sönderfall i en nivå ovanför det lägsta tillståndet (grundtillståndet). I figuren nedan är 11/2^- tillståndet i ¹²³Te ett exempel. Detta exciterade tillstånd (ett tillstånd ovanför grundtillståndet i en kärna) sönderfaller oftast med g-sönderfall. Det är mycket vanligt att b-sönderfall följs av ett eller flera g-sönderfall.

Nyckelord: betasönderfall [15]; radioaktivt sönderfall [38];

Svar:
I kvarkmodellen är neutronens sönderfall en ner-kvark som förvandlas till en upp-kvark och en W^- boson:

(neutronens kvarkbestånd är ddu, protonens är duu)

Observera att laddningen bevaras: -1/3 till vänster blir +2/3 och -1 till höger (om vi betraktar (du) som åskådare). W^- bosonen sönderfaller mycket snabbt till en elektron + en antineutrino. På samma sätt kan man se b+-sönderfallet i kvarkmodellen:

Så du ser att slutresultatet blir samma som i den klassiska bilden av betasönderfallet.

Se även Betasönderfall#Sönderfallsprocessen .

Nyckelord: betasönderfall [15]; standardmodellen [24]; kvark [12];

Svar:
Lotta! Elektronerna påverkas egentligen inte alls av sönderfallet. Om kärnan sönderfaller genom att skicka ut en alfa-partikel, så kommer kärnan att förlora två enhetsladdningar. Den kommer alltså att ha två elektroner för mycket, och vara en jon med laddningen 2-. En sådan jon är inte stabil, utan kommer snart att göra sig av med två elektroner. Dessa (eller mer troligt några andra) elektroner kommer att slå sig ihop med den positivt laddade alfa-partikeln och bilda en neutral heliumatom.
/Peter E

Nyckelord: betasönderfall [15];

Svar:
Neutriner bildas vid betasönderfall. I solen bildas de flesta neutrinerna i det första steget i proton-protonkedjan:

p + p -----> d + e⁺ + n

p betyder proton och d deutron. Positronen annihileras enligt:

e⁺ + e^- -----> gg

Det bildas alltså två gamma.

Av neutrinerna från solen åker tusentals miljarder rakt genom dig varje sekund. Du märker inget.

Det bildades säkert neutriner vid Big Bang också, men man tror inte de spelar så stor roll för universum i dag.
/KS

Nyckelord: betasönderfall [15]; neutrino [19];

Svar:
Vi kan titta på ²²Na, som har en halveringstid på 2.6 år. 90% av sönderfallen producerar positroner:

²²Na --> ²²Ne + e⁺ + n_e

Men i 10% av fallen sker sönderfallen genom elektroninfångning:

²²Na + e^- --> ²²Ne + n_e

I båda fallen bildas en neutrino av elektrontyp. Sönderfallen går till en exciterad nivå i ²²Ne, som sönderfaller genom att skicka ut en foton med energin 1.28 MeV (g-strålning). Elektronen tas med stor sannolikhet från K-skalet. När detta återbesätts, skickas ut mjuk röntgenstrålning.
/KS

Nyckelord: betasönderfall [15];

Svar:
Protonantalet ökar för att en neutron skickar ut en elektron (negativt laddad, elektronsönderfall) och förvandlas till en proton (positiv). Anledningen till att detta sker är att för de tyngre radiumisotoperna finns det för många neutroner för att vara optimalt energimässigt, dvs kärnan vinner bindningsenergi genom att skicka ut en elektron.

Efter sönderfallet har vi en positivt laddad Ac-jon, som snart tar åt sig en elektron från omgivningen (i princip kunde detta vara den utsända elektronen) för att bli neutral.

För övriga sönderfallstyper gäller följande för bevarandet av laddningen:

Postitronsönderfall: kärnans laddning minskar med en enhet och vi får en negativ jon. Denna förlorar snart sin extra elektron och positronen annihilerar med en elektron. Slutresultatet blir alltså elektromagnetisk strålning (energi).

Elektroninfångning: kärnans laddning minskar med en enhet genom att en elektron från atomens elektronskal fångas in. Detta skapar en vakans i elektronskalet som snabbt fylls av andra elektroner under utsändning av röntgenstrålning. Eftersom elektronen fångas in från atomens egna elektronuppsättning är det inget problem med bevarandet av den totala laddningen.

Alfasönderfall: kärnladdningen minskar med två enheter. Dotterkärnan har alltså två elektroner för mycket. Dessa frigörs till omgivningen för att göra atomen neutral. Heliumkärnan kommer när den bromsats upp att ta till sig två elektroner. Slutresultatet blir alltså en neutral dotterkärna och en neutral helium-atom.
/Peter Ekström

Nyckelord: radioaktivt sönderfall [38]; alfasönderfall [7]; betasönderfall [15];

Ämnesområde	BlandatElektricitet-MagnetismEnergiKraft-RörelseLjud-Ljus-VågorMateriens innersta-Atomer-KärnorPartiklarUniversum-Solen-PlaneternaVärme
Sök efter
Grundskolan eller gymnasiet?	FörskolaGrundskolaGymnasiumLärarutbildning
Nyckelord:	#ljus [63]*astronomi/astrofysik och rymdfart [2]*biologi [20]*fysikaliska definitioner [1]*fysiologi [13]*geologi [16]*idrottsfysik [42]*kemi [22]*meteorologi [20]*miljöpåverkan [14]*nöjesparksfysik [12]*vardagsfysik [64]*verktyg [15]3d-bilder [6]aberration [1]absoluta nollpunkten [9]acceleration [6]accelerator [7]addition av hastigheter [2]aerosol [4]akustik [6]alfasönderfall [7]annihilation [14]antimateria [16]arbete [24]Arkimedes princip [32]asteroid [10]astrobiologi [9]astrologi [5]atomradie [8]Avogadros tal [3]ballong [25]bandgenerator [3]barometerformeln [1]batteri [25]belysning [6]bernoullieffekten [6]betasönderfall [15]big bang [37]bildskärmar [4]bindningsenergi [23]blixt [18]blå himmel [12]bobåkning/störtlopp [4]Bohrs atommodell [9]Bose-Einstein-kondensat [6]brandvarnare [2]bränslecell [3]centrifugalkraft [15]centripetalkraft [11]comptonspridning [3]corioliskraft [7]dagens längd [3]daggpunkten [2]dagjämning [6]Darwins evolutionsteori [8]de Broglie våglängd [1]decibel [11]delton [2]diffraktion [4]diffusion [1]dimensionsanalys [7]dimkammare [2]dopplereffekt (ljud) [3]dopplereffekt (ljus) [3]drickande fågeln [1]dubbelspalt [4]duschdraperi [2]Einstein, Albert [1]eko [3]elasticitet [4]elastisk stöt [12]elektrisk krets [7]elektrisk ström, hastighet [4]elektrisk ström, skada [6]elektromagnetisk strålning [21]elektronskal [12]elektrostatik [4]elsäkerhet [18]energikällor [26]energilagringssystem [7]enkelspalt [1]entropi [7]EPR, Bell, Aspect [3]evighetsmaskin [14]exoplaneter [17]fallrörelse [31]faradaybur [10]fasdiagram [7]felberäkning [6]Fermats princip [1]ferromagnetism [9]fiberoptik [4]fission [15]fluorescens [6]flygplansvinge [8]flykthastighet [4]formel 1 [2]forskningskarriär [1]fossila bränslen [13]fotoelektrisk effekt [7]foton [6]friktion [53]friktionskoefficient [5]frågelådan [14]Fukushima [6]fusion [17]fysik [10]fysik, förståelse av [17]fysik, historia [1]fysik, nytta med [6]fysikalisk modell [12]färg/färgseende [39]färgkraften [8]Gaia [3]galax [28]gamma ray burst [2]gaslagen, allmänna [24]generator [1]genomskinlighet [18]genteknik [2]geodesi/gravimetri [2]geostationär satellit [8]gitter [5]g-krafter [18]glasögon [2]gluoner [7]glödlampa [23]gnistkammare [1]golfboll [15]GPS [3]gravitation [7]gravitationslins [5]gravitationsvågor [19]gravity assist [2]gregorianska kalendern [1]grundämnen, bildandet av [5]grundämnen, förekomst [4]gränshastighet [4]gunga [4]gyroskop [1]halofenomen [2]halogenlampa [3]halveringstid/sönderfallskonstant [5]harmonisk svängning [4]Heisenbergs obestämdhetsrelation [12]helikopter [5]higgspartikeln [10]Hiroshima/Nagasaki [4]hologram [5]HR-diagram [3]Huygens princip [3]hyperfinstruktur [1]hägring [4]händelsehorisont [4]hävstång [5]hörsel [10]Illustrerad Vetenskap [17]impedans [3]induktans [6]induktion [13]inertialsystem [6]inflation [7]infraljud [7]interferens [14]Internationella rymdstationen [6]iskristaller [5]istider [8]joniserande strålning [4]jordens atmosfär [12]jordens inre [14]jordens magnetfält [22]jordens rotation [22]kall fusion [8]kaos [3]kapillärkraft [12]kastparabel [10]Keplers lagar [14]Kirchhoffs strålningslag [4]klimat [11]knäppande aluminiumfolie [2]kokande vatten [17]kokpunkts/fryspunkts förändring [14]kol [3]kol-14 metoden [4]koldioxidcykeln [6]kollisionssäkerhet [1]komet [14]kosmisk bakgrundsstrålning [19]kosmisk strålning [5]kosmologi [33]kraft [12]kraftledning [7]kraftverkningar [9]kursplan [3]kvantmekanik [30]kvark [12]kvasar [4]kylning [7]kärndata [3]kärnenergi [19]kärnfysik [2]kärnkrafter [7]kärnkraftsavfall [11]kärnreaktion [5]kärnvapen [16]Lagrange-punkt [2]latitud/longitud [1]lins [11]liv i universum [9]livets uppkomst [1]ljud [11]ljud, interferens [7]ljud, resonans [19]ljudbang [3]ljudhastigheten [21]ljusbrytning [26]ljushastigheten [24]ljusreflektion [18]lorentztransformation [2]luftmotstånd [11]lufttryck [23]luminiscens [5]lutande plan [15]lysdiod [14]lysrör [10]lågenergilampa [13]längdkontraktion [6]magnetisk monopol [4]magnetism [52]magnetron [1]Mars [12]massa, trög/tung [4]massa-energi [1]massa-kraft [1]massbestämning [2]mass-luminositetsrelation [2]matematik i fysik [6]matematik, skriva [2]materia [6]Maxwells ekvationer [3]metabolism [3]metall, smältpunkt [3]meteorit [21]mikrovågsugn [25]Milankovitch cykler [3]mobiltelefon, strålning från [6]monstervåg [4]Monte Carlo-metoder [1]Mpemba-effekten [2]MRI [5]musikinstrument [19]månens bana [14]månens synbara storlek [1]månfärder [7]mörk energi [6]mörk materia [17]nanoteknik [6]Nationalencyklopedin [1]naturkonstant [7]naturlig radioaktivitet [3]nebulosa [13]NEO [10]neutrino [19]neutron [4]neutronstjärna [11]Newtons gravitationslag [12]Newtons rörelselagar [21]Newtons vagga [2]norrsken [7]nova [1]nyheter [11]Olbers paradox [2]orgelpipa [4]osmos [8]parallaxmetoden [4]parapsykologi [6]parbildning [7]Pascals lag [5]pauliprincipen [10]pendel, konisk [2]pendel, plan [9]PET [1]Plancks strålningslag [6]planet [17]planeters atmosfär [4]planeters form [3]plastfolie [1]polarisation [7]polaroidglasögon [3]potential/potentiell energi [30]prisma [1]projektarbete [1]pseudovetenskap [11]QED [7]radioaktiv datering [7]radioaktivitet, sönderfallskedja [7]radioaktivt sönderfall [38]radioteleskop [1]radon [4]raketekvationen [2]raketmotor [8]regn [1]regnbåge [6]relativistiskt massberoende [4]relativitetsteorin, allmänna [33]relativitetsteorin, speciella [45]religion [3]resistans [15]resistansförluster [2]resonans [5]richterskalan [2]ringklocka [5]rymddräkt [5]rymdfärder [23]rödförskjutning [7]röntgenrör [3]rörelseenergi [14]rörelsemängd [15]rörelsemängdsmoment [14]satellitbana [15]Saturnus´ ringar [6]schrödingerekvationen [4]Schrödingers katt [2]science fiction [6]segling [5]serie- och parallellkoppling [19]SETI [1]shareware [1]SI-enheter [6]skruvad boll [10]skymning [1]slumptal [1]SN 1987A [4]solaktivitet [2]solarkonstanten [6]solcell [7]solen [5]solen, avstånd till [1]solenergi [14]solens energiproduktion [9]solens utveckling [4]solförmörkelse [3]solsystemet [8]solsystemet, avstånd och rörelse [3]solsystemets bildande [12]specifik värmekapacitet [25]spegel [10]spektrum [11]standardmodellen [24]statisk elektricitet [12]stearinljuslåga [16]stjärna [4]stjärnhimlen [12]stjärnors utveckling [15]stroboskopeffekt [3]strålning, faror med [26]strålning, in-/ut- [6]strängteori [7]strömning [1]supernova [13]supertunga grundämnen [1]supraledning [7]svart hål [51]synvilla [6]sönderfallskonstant [5]teleskop [10]temperatur/temperaturskalor [17]temperaturstrålning [29]termodynamik [17]termometer [8]termos [3]Three Mile Island [3]tid [10]tidsdilatation [6]tidsekvation [4]tidvatten [15]tjerenkovstrålning [2]Tjernobyl [12]totalreflektion [9]transformator [6]transmutation av kärnavfall [2]trefas [3]trippelpunkt [2]tröghetsmoment [9]tsunami [5]tunneleffekt [3]TV [9]tvillingparadoxen [5]tyngdaccelerationen [16]tyngdlöshet [13]ultraljud [9]universums expansion [16]uppvärmning av bostäder [2]utvidgning [8]UV-ljus [13]vakuum [9]vatten/is [49]vattenkraft [7]vattenpump [2]vattenånga [2]Venus [11]verkningsgrad [26]vetenskaplig metod [18]Wikipedia [5]WIMPs [3]vindavkylning [4]vindenergi [12]Vintergatan [6]vridmoment [7]vulkanism [5]våg/partikelegenskaper [8]vågenergi [3]vågfunktion [2]värmemängd [3]värmepump/kylskåp [8]värmeöverföring/transport [46]väteatomen [2]vätskedroppsmodellen [5]växthuseffekten [36]ytspänning [18]årstider [4]ögat [18] (Enda villkor)
Definition:	(transmissions)mediumabsoluta nollpunktenabsorptionsspektraaccelerationackommodationackretionsskivaadiabatisk processaerodynamic heatingaerosolaggregationstillståndakustisk impedansallmänna gaslagenampereamperetimmeannihilationantigravitationantimateriaantropiska principenarbetearkimedes principasteroidasteroidbältetastigmatismastrobiologiastronomisk enhetatommassaatomnummeravogadros talbandspektrabatteribenhams snurrabergvärmebernoullis ekvationbetasönderfallbig bangbindningsenergibindningsenergibioluminiscensboltzmanns konstantbose–einstein-kondensatbrewstervinkelnbrownsk rörelsebrytningsindexbrännpunktbubbelkammarecarnotprocesscentrifugalkraftcentripetalkraftcirkumpolära stjärnorcitronbattericorioliskraftencurietemperaturendarwins evolutionsteoride broglie våglängdendecibeldeltonden kosmologiska principendensitetdielektrisk polarisationdielektriskt materialdiffus reflektiondiffusiondigitalkameradimensiondioptridiskret spektrumdispersiondopplereffektdotternukliddulong-petits lage=mc2ekliptikanekoekvivalensprincipenelasticitetelastisk energieldelektrisk dipolelektrisk laddningelektrisk spänningelektrisk strömelektriska fältstyrkanelektroluminiscenselektromagnetisk strålningelektroninfångningelektronskalelementarladdningenelementarpartiklaremissionsnebulosaemissionsspektraemsendoterm reaktionenergienergikällaenergiomvandlingenergipincipenenergipotentialentropi (makroskopisk definition)entropi (mikroskopisk definition)evighetsmaskinexciterade tillståndexoplanetexoterm reaktionextremofilerfallrörelsefaradays burfasdiagramfermats principferminivånferromagnetismfissionfjärde generationens reaktorfluidfluorescensflygplansvingeflykthastighetenfokalpunktfokusfosforescensfossila bränslenfotokromismfotomotståndfotonfotosfärenfotosyntesfouriers lagfraktalfranck-hertz försökfriktionfriktionskoefficientfritt fallfukushimafundamentala naturkrafternafusionfysikfysikaliska modellerfysiologifärgfärgblindhetfärgseendefönybara bränslenförnybara energikällorgaiagalaxgammastrålninggaskonstantengeneratorgeostationär satellitgeotermisk energiglobal uppvärmninggluonerglödlampagravitationgravitationengravitationskonstantengravitationsvågorgrundläggande fysikgrundtillståndetgrundtongrundämnegrå starrgränshastighetgula fläckenhalleffekthalogenlampahalveringstidhastighethawkingstrålningheisenbergs obestämdhetsrelationhertzsprung-russell diagramhiggspartikelnhookes laghornhinnanhubble ultra deep fieldhuygens principhydrostatiska paradoxenhägringhändelsehorisontenhästkrafthävstångicke-joniserande strålningideal gasimpedansinduktansinduktioninertialsysteminflationinfraljudinfraröd strålninginklinationinre konversioninre resistansinterferensinverterad populationisomerisospinnisoterm processisotoperjondriftjoniserande strålningjordfelsbrytarekalibreringkall fusionkalorikapacitanskapillärkraftenkastparabelkedjereaktionkemisk bindningkemisk bindningkemisk reaktionkemoluminiscenskeplers andra lagkeplers första lagkeplers tredje lagkilogramkirchhoffs lagkirchhoffs strålningslagkiselklassisk fysikklorofyllkokarreaktorkokpunktkolkornsmikrofonkometkomplementfärgkondensatorkonduktanskonservativ kraftkonserveringslagkontinuerligt spektrumkonvektionkoronankorrespondesprincipenkosmiska bakgrundsstrålningenkosmologikosmologiska rödskiftetkosmologiska standarmodellenkraftkristallkritisk densitetkritisk massakromosfärenkuiperbältetkundts rörkvantdatorkvantmekanikkvantmekanisk sammanflätningkvarkkvark-gluon plasmakvartskvasarkvasipartiklarkärnkrafterkärnreaktionkärnreaktorerkärnvapenlagrange-punkternalaserlenz lagleptonlila linjespektralivljudljusljusabsorptionljusbrytningljushastighetenljuskällorljusutbyteljusårlongitudinell våglorentzkraftenluftmotståndluminiscenslutande planlysdiodlysrörlågenergilampalägesenergilängdkontraktionmachomagnetismmagnuseffektenmarkradarmarkvärmemaskhålmassamasscentrummassdefektmassenhetmassexcessmasstalmateriamaxwell–boltzmannfördelningenmaxwells ekvationermedelvärdetmegaton tntmeissnereffektenmekanikens gyllene regelmerkurius periheliumprecessionmetafysikmetallbindningmetalldetektormetallicitetmeteormeteoritmeteoroidmilankovitch cyklermodern fysikmodernuklidmolmolekylmultiversummymetallmånemätfelmörk energimörk materiamörk nebulosamössbauer-effektennanometertekniknanopartikelnanotekniknationalencyklopedinnaturvetenskapnavigeringneoneutrinoneutrinooscillationerneutroninducerad fissionneutronstjärnanewtonnewtonringarnewtons andra lagnewtons avsvalningslagnewtons första lag (tröghetslagen)newtons gravitationslagnewtons tredje lagnobelpris i fysik 1925nobelpris i fysik 1993nobelpris i fysik 2015nobelpris i fysik 2017nobelpris i fysik 2020normalkraftennorrskennuklidnuklidkartanutida fysiknärsynthetockhams rakknivohms lagoorts kometmolnoregelbunden galaxosmosparapsykologiparbildningpascals princippauliprincipenperiodiska systemetplanck timeplancks strålningslagplanetplanetarisk nebulosaplasmaplasmaplasmaplasticitetpn-övergångpolarisationpolspänningpolär jetstrålepotentialproton-protonkedjanpseudovetenskapqcdqedradiative forcingradioaktivitetradioluminiscensraketekvationenrayleigh-spridningreaktansreflektionreflektionsnebulosarefraktionregnbågerelativ luftfuktighetrelativistisk energirelativistisk jetresistansresistivitetresistivitetresonansroche-gränsenrullmotståndrussells tekannarödförskjutningrörelseenergirörelsemängdrörelsemängdsmomentschwarzschildradiensekulär jämviktsekundsfärisk aberrationsi-enheternasingularitetsi-prefixsi-systemetsjälvinduktansskalärproduktskottsekundslipstreamslumpvisa mätfelsmältvärmesnells lagsolarkonstantensolcellersolenergisolens centrumsolförmörkelsesolkraftverksolvindsolvärmespallationspecifik värmekapacitetspektroskopispektrumspinnspontan fissionstandardavvikelsenstandardmodellenstatisk elektricitetstefan–boltzmanns lagstimulerad emissionstjärnastjärnbildstorhetstrålningstrålningstråloptiksträngteorinstående vågstämgaffelsublimationsupermassiva svarta hålsupernovasupertungt grundämnesuprafluiditetsupraledningsvart hålsvartkroppsvänghjulsystematiska mätfelsåpbubblasäkringsönderfallskedjasönderfallskonstantentemperaturtemperaturspektrumtemperaturstrålningtensortermodynamiktermodynamikens andra huvudsatstermodynamikens första huvudsatsthree mile islandtidtidens riktningtidsdilatationtidsekvationentidvattentidvattenkraftertillämpad fysiktjerenkovstrålningtjernobyltotalreflektiontransformatortransistortransparenstriboelektrisk effekttrippelpunktentrycktryckvattenreaktortröga massantröghettröghetsmomenttunga massantvillingparadoxentyngdtyngdaccelerationtyngdlöshettyngdpunktentyp ii supernovaufoultraljudultraviolett strålningultraviolettkatastrofenunderkylninguniversums åldervakuumvakuumfluktuationervakuumpolarisationvalenselektronvattenburen värmevattenkraftvattenkraftvattenångavektorerverkningsgradvetenskaplig metodwiens förskjutningslagwikipediaviktwimpvindkraftvintergatanvintergatanvirtuell bildvirtuell bildvit dvärgvoltvridmomentv-t diagramvåglängdenvåg-partikeldualitetvågtalvärmeledningvärmemängdvärmepumpvärmepumpvärmeöverföringvätebindningvätelika jonervätskedroppsmodellenväxthuseffektenytenergiångbildningsvärmeångtryckårstidernaåskaädelgasädelgaserögats linsöratöversynthetövertoner (Enda villkor)

---

Om du inte hittar svaret i databasen eller i

Sök i svenska Wikipedia:

Sök i Nationalencyklopedin

   

Sök med Google

   

- fråga gärna här.