Svar:
I nattkikaren finns en elektronisk bildförstärkare. Den består av en platta med massor av mycket tunna kanaler. Över plattan ligger en hög spänning. Över ena änden har man lagt ett tunnt skikt av ett ämne som skickar ut elektroner när det träffas av ljus. I andra änden av plattan finns en fluorescensskärm som skickar ut (grönt) ljus när den träffas av elektroner.

Antag att en foton absorberas i det första skiktet. Med en viss sannolikhet frigörs då en elektron, som åker in i en av kanalerna, där den accelereras av det elektriska fältet. Efter en kort sträcka slår den i kanalens vägg, där den slår ut kanske 3 nya elektroner. Dessa accelereras och slår ut nya elektroner, och så vidare. Detta kallas elektronmultiplikator. När elektronerna till slut når fram till fluorescensskärmen, kan de vara så många som 100000. Man kan ha två sådana förstärkare efter varandra för att få mycket hög förstärkning (svagt ljus). Då blir bilden grynig och flimmrande. Det är faktiskt de enskilda fotonerna man ser.
/KS/lpe

1 http://www.laseroptronix.se/nivis/bildfo.html