1.Hur kom man fram till att ett flödeskvantum är 2 * 10^-15 Weber.

2.När vortexarna vid Hc1 börjar att tränga in i supraledaren tills att de helt fyller den vid Hc2 är en lång bit. Är Meissner-effekten så försvagad vid de höga magnetfält man behöver att man inte kan använda den praktiskt?

3.På vissa ställen står det att man använder sig av meissner-effekten i maglev-tåg. Är det inte så att man använder sig av supraledande spolar, eftersom Meissner-effekten försvagas av vortexar?

4.Vilket spinntal får ett Cooper-par enligt BSC-teorin 1 eller 0.

5.Är det riktigt att ett Cooper-par upträder som en Booson och att man därmed kan säga att man inte kan skilja Cooperparen åt, och den supraledande effekten beror på att elektronerna rör sig som ett stort kollektiv genom ledaren.

6.Är det sant att man kan packa en anordning bestående av supraledare-oxidskikt-supraledare så tätt att om man lade ner forskning så skulle denna slå ut dagens processorer? Man skulle då utnyttja sig av Josephsonströmmen och bryta denna med ett magnetfält från kontrollströmmen, vilket skulle ge en snabbare övergång mellan 1 och 0.
/Johan G, Gullstrand, Landskrona

Svar:
Vi kan börja med att hänvisa till Nationalencyklopedin supraledning . Artikeln är bra.

1. F London härledde magnetiskt flödeskvantum på 30-talet till hc/q, där h är Plancks konstant, c är ljushastigheten och q är de elektriska laddnigsbärarnas laddning. När man många år senare lyckades mäta q visade det sig att q = 2e, vilket kan tolkas som ett Cooper-par.

2. Du talar om supraledare av typ II. Det är just dessa som klarar höga magnetfält. I magneterna till LHC vid CERN produceras 10 T, vilket är 5 gånger mättnadsfältet i järn.

3. Se 2.

4. Cooper-paret har spin 0.

5. Det är ganska bra beskrivet.

6. Teoretiskt finns här möjligheter. Om det blir möjligt i praktiken är en annan sak.
/KS/lpe

Nyckelord: supraledning [7];