Visa fråga/svar

 

Materiens innersta-Atomer-Kärnor [3501]

Fråga:
1) Ang. DeBroglie-vågor Materievågor framställs i flertalet läroböcker som en egenskap hos materia. DeBroglie-våglängden beror av massa och hastighet, MEN hastighet relativt vad? Är det inte lämpligare att betrakta materievågorna som en egenskap hos "etern" i stället? Är det inte så att vi skulle få samma resultat av, exempelvis, neutroner med viss hastigheten som skjuts mot en dubbelspalt som om dubbelspalten med samma hastighet "skjöts" mot stillastående neutroner?

2) Ang. Dubbelspaltexperimentet Jag har länge letat efter källdata från dubbelspaltexperiment där laddade partiklar med spin=0 använts - har inte hittat något och behöver hjälp. Orsaken är att en dubbelspalt måste nödvändigtvis konstrueras av ett material, och alla sådana växelverkar med nödvändighet med såväl laddningar som magnetiska dipoler.

3) Ang. Stern-Gerlach I originalpublikationen av Stern och Gerlach (publicerad långt innan första postulatet om elektronspin!) återges bilder parvis: med respektive utan magnetfältet på. Den förra bilden visar två preferensriktningar medan den senare är cirkulärt symmetrisk. Alla läroböcker jag sett hävdas att Ag-atomens oparade elektron har ett magnetiskt moment som kan inta två olika orienteringar i det externa, inhomogena magnetfältet- detta kan jag tro på. Det hävdas också att en klassisk magnetisk dipol skulle anta alla tänkbara riktningar i det inhomogena magnetfältet och därför ge en cirkulärt symmetrisk träffyta efter apparaten- det begriper jag inte alls. Borde inte den klassiska dipolen ha EN orientering i det kraftiga externa inhomogena fältet? Kan det vara så att många "stirrat sig blinda" på originalpublikationens två bilder som betydde något helt annat?
/Peter S, Rudbecksskolan, sollentuna

Svar:
1) Våglängden bestäms av hastigheten i observatörens system. Det blir alltså samma effekt om spalterna rör sig mot "stillastående" neutroner.

2) Det är av praktiska skäl inte lätt att göra ett dubbelspaltexperiment med laddade partiklar med spin=0. Men den så kallade HBT-effekten kommer mycket nära (Hanbury-Brown, Twiss). Där studerar man interferensen mellan pioner av samma laddning. Syftet är att betämma storleken på den källa som emitterar pioner.

3) Man tänker väl sig att den klassiska magneten skjutes in med en sådan hastighet, att den inte hinner ändra orientering. Eftersom det knappast går att genomföra i praktiken, ska du nog inte hänga upp dig på det. Om man låter den ena av de två strålarna gå genom ytterligare en magnet, får man ingen uppdelning. 
/KS 

*

 

 

Frågelådan innehåller 7600 frågor med svar.
Senaste ändringen i databasen gjordes 2021-10-19 17:15:01.

 

***


sök | söktips | Veckans fråga | alla 'Veckans fråga' | ämnen | dokumentation | ställ en fråga
till diskussionsfora

 

Creative Commons License

Denna sida från NRCF är licensierad under Creative Commons:
Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar
.