Svar:
Enklast blir det om man tänker sig hastigheten uppdelad i två komponenter, en horisontell och en vertikal. Den horisontella påverkas inte av tyngdkraften, den är konstant. Skulle man rakt uppifrån från hög höjd se en kastad sten, tycker man att den rör sig med konstant hastighet. När man resonerar om den vertikala komponenten, kan man lika gärna tänka sig stenen kastad rakt upp. Den når en viss maxhöjd, där den tycks stå stilla ett ögonblick. Då har all rörelseenergi övergått till lägesenergi. När stenen faller tillbaka, omvandlas lägesenergi åter till rörelseenergi.

Om vi återvänder till kastparabeln, är ju inte rörelsenergin noll vid höjdpunkten, men den är minst här. Rörelseenergin är lika stor när stenen landar som när den kastas (om kastaren är kortväxt).

Vi har här förutsatt plan mark och försummat luftmotståndet.
/KS