Svar:
Det här är en intressant fråga. Klockor i vår mening har ju inte funnits i mer än ett antal hundratal år, och klockan blev inte var mans egendom förrän på 1800-talet. Människan måste ju ha bildat sig en uppfattning om tiden innan det fanns klockor.

En "klocka" har vi ju alla till hands, nämligen hjärtslagen. Den är ju inte så exakt, hjärtrytmen varierar ju. Det sägs, att Galilei använde pulsen för att mäta tiden i sina mekaniska experiment. En stor insats som Galilei gjorde var att han visade att pendeln kunde användas för noggrann tidmätning. Han lade därmed grunden för framtida pendelur.

Tiden på dygnet kan man få en uppfattning om genom att titta på sol och stjärnor. Ett solur hjälper, men det kan visa fel med upp till 20 minuter. Jordbanan är ju inte cirkelrund.

Om man räknar 1,2,3,4,5,6,7,8,9,10,11.... blir det inte i sekunder, det går fortare. Bättre är att räkna 101,102,103,104,105,106,107.... Då blir det nästan sekunder. Det kan man ha användning av ibland, till exempel för att beräkna tiden mellan blixt och dunder när det åskar. Tre sekunder betyder ett avstånd på 1 km.

Fiskarna på Hanöbukten använde förr ett enkelt vattenur, när de kryssade i dålig sikt. Man hade en plåtburk med hål botten. Vid vändningen fyllde man burken med vatten, som sedan fick sippra ut. När burken var tom vände man igen, och fyllde burken på nytt. På så vis visste man, att man seglade lika långt till höger som till vänster, alltså i medeltal rakt fram.

Not: På sjömansspråk säger man inte att man vänder, man slår.

Undersök hur bra det blir att räkna sekunder med: 101,102,103,104,105.....
/KS