Ursprunglig fråga:
Svarta hål skjuter ut en stråle av laddade partiklar. Hur kan dessa partiklar lämna händelsehorisonten när inte ens ljuset kan det?
/Rasmus B, Göteborg

Svar:
Det enkla svaret är att partiklarna som utgör strålen (relativistic jet) inte har passerat händelsehorisonten.

Kompakta tunga objekt (svarta hål och i viss mån även neutronstjärnor) samlar genom sin starka gravitation på sig materia från omgivningen. I nedanstående teckning (från Wikimedia Commons) har vi en stjärna nära ett svart hål. Eftersom stjärnan och det svarta hålet rör sig i banor kring sin gemensamma tyngdpunkt, så har stjärnmaterien som dras in av det svarta hålet ett rörelsemängdsmoment som måste bevaras.

Detta sker genom att det bildas en insamlingsskiva (accretion disk) runt det svarta hålet. Ju närmare det svarta hålet materian i skivan befinner sig, desto snabbare roterar skivan. Partiklarna i skivan kolliderar, vilket gör att skivan värms upp. Till sist blir skivan så het att den strålar ut ljus eller röntgenstrålning.

Det vi kan observera från ett svart hål är effekterna av den starka gravitationen. Den strålande insamlingsskivan är en av de saker vi kan observera.

Många svarta hål har även en eller två s.k. jets som består av mycket snabba laddade partiklar (atomkärnor och elektroner). Dessa är riktade i "polernas" riktning, d.v.s. vinkelrätt mot insamlingsskivan. Det man ser är ljus eller röntgenstrålning som uppkommer när de laddade partiklarna kolliderar med interstellära gasmoln.

Exakt hur strålarna uppkommer vet man inte men man tror att uppsnurrade magnetfält i infångningsskivan kollimerar (koncentrerar) födet av laddade partiklar till skivans rotationsaxel, se vidare Relativistic_jets#Relativistic_jet .

Svart_hål är en bra och trevlig artikel om svarta hål.

Nyckelord: svart hål [51];