Svar:
Bengt! Vi har en begreppsförvirring här. Vi måste skilja på atomen, där elektronskalet är det väsentliga, och atomkärnan.

Gammastrålning är elektromagnetisk strålning som härrör från atomkärnan, se Gamma_ray .

Strålning från elektronerna i atomen kallas, beroende på energi, ljus eller röntgenstrålning.

För att man skall få gammastrålning behöver alltså kärnan exciteras, se fråga 4760 . Strålningen uppstår genom att nukleonerna i kärnan omorganiseras från det högre liggande till det lägre tillståndet.

Beroende på olika omständigheter kan ett kvantum av gammastrålning uppföra sig som en våg eller en partikel. Men en gammastråle är varken en våg eller en partikel utan ett paket som innehåller energi, rör sig med ljushastigheten och växelverkar elektromagnetiskt med omgivningen.

Med två undantag finns det ingen koppling mellan kärnans sönderfall och atomskalet:

Inre konversion är en process där en exciterad kärna i stället för att sända ut ett gamma överlämnar excitationsenergin till en elektron i atomens elektronskal, se Internal_conversion . Elektronen kastas alltså ut från atomen.

Sannolikheten för inre konversion jämfört med gamma-sönderfall ökar för ökande multipolaritet (se Multipolarity_of_gamma_radiation ) och för minskande energi hos övergången.

Elektroninfångning är en alternativ process till b⁺-sönderfall där kärnan i stället för att skicka ut en positron fångar in en elektron från atomskalet, se Electron_capture .

Båda processerna ger upphov till vakanser i elektronskalet. Dessa vakanser fylls genom övergångar som ger röntgenstrålning.
/Peter E

Nyckelord: radioaktivt sönderfall [38];