Svar:
Låt oss först se hur "vanliga" övertoner uppkommer på en gitarrsträng. Mellan strängstöden måste det vara ett helt antal halva våglängder eftersom den stående vågen ska ha noder i ändpunktera. Alltså den lägsta tonen ges av en halv våglängd mellan stöden. Sedan finns det övertoner. En svängande sträng består av en blandning av alla dessa toner. Man kan blanda de olika svängningsformerna eftersom den svängande strängen beskrivs av en linjär differentialekvation.

Övertoner med lägre frekvens kan inte förekomma för linjära svängningar. Det är endast olinjära system som kan ha sådana "övertoner". Vill du läsa mer om detta så läs någon bok i kaosteori t ex Gleick "Chaos" eller G Ohlen "KAOS" utgiven på Gleerups förlag.