Svar:
Det här var en kul och mycket intressant fråga. Dina beräkningar är helt riktiga, hälften av energin har försvunnit någonstans. Vart? Kopplar vi ihop kondensatorerna via ett motstånd, kommer det att flyta en ström genom moståndet när laddningarna överförs. Det värmer upp motståndet. Räknar man på det, visar det sig, att precis hälften av energin går till uppvärmning, alldeles oberoende av storleken på motståndet. Tidsförloppet är proportionellt mot resistansen, snabbare ju lägre resistans.

Man kan ju tänka: Vi struntar i motståndet, och kopplar ihop dom direkt. Nu kan vi inte strunta i motståndet, i vanliga ledare är motståndet aldrig exakt lika med noll. Vid låga motstånd börjar ett annat fenomen att uppträda. De starka stötströmmarna orsakar betydade magnetfält. I själva verket kommer energin att svänga mellan elektrisk och magnetisk energi. Vi har fått en svängningskrets. Det hela resulterar i en elektromagnetisk puls, som far iväg med ljusets hastighet. Altså, en del av energin försvinner i form av en radiovåg.

Experiment: Skaffa fram 2 st lika stora elektrolytkondensatorer på 300 - 1000 mikrofarad, en spänningskälla som kan ge ungefär 10 V och en radio. Ställ in radion på AM, och ställ in våglängden mellan två stationer, bara brus hörs. Ladda upp den ena kondensatorn till 10 V. Tänk på att pola rätt! Koppla ihop kondensatorerna nära radion. Det hörs ett knäpp. Det är från den radiovåg, som förde bort en del av energin. Du har alltså gjort en primitiv radiosändare. De första radiosändarna (gnistsändarna) var baserade på liknande principer. De förbjöds senare, eftersom de täckte hela våglängdsbandet. Det kan du kolla! Tänk på att ladda ur kondensatorerna mellan försöken.
/KS