Svar:
Bra fråga! Därför att förklaringen utelämnar några detaljer.
* Hur ser den ursprungliga våglängdsfördelningen från solen ut?
* Hur absorberas ljus av olika våglängder av atmosfären?
* Hur varierar sannolikheten för spridning?
* Hur är ögats känslighet för olika våglängder?
Tre av dessa fyra effekter (sannolikheten för spridning är undantaget) gör att det violetta ljuset undertrycks och vi uppfattar himlen som blå.

Färgen vi uppfattar på himlen är alltså produkten av fyra kontinuerliga fördelningar som är funktioner av våglängden: solspektrum, absorptionssannolikhet, spridningssannolikhet och ögats känslighet.

Om solen t.ex. vore varmare så att den sände ut mer blått ljus, så skulle himlen fortfarande vara blå eftersom ögat inte är känsligt för kortare våglängder än blått ljus. Om solen däremot vore kallare och därmed rödare, skulle vi uppfatta himlen som mer röd.

Två viktiga aspekter, emellertid:

1 Jordatmosfären som är nödvändig för livet på jorden har ett "fönster" från rött till blått ljus. I detta fönster släpper atmosfären igenom strålningen, medan andra våglängder absorberas helt, se fråga 15570 .

2 Det är ingen tillfällighet att ögar är mest känsligt för gult ljus. Det är där som solen strålar mest. Synen har genom evolutionen utvecklats att vara så effektiv som möjlig, och då gäller det att ögat är känsligt för våglängder som finns i det ljus som belyser föremål vi skall se. Se vidare fråga 13824 .

Himlen på Mars var röd när Viking-sonden landade, men det berodde på att sandstormar blåst upp partiklar från ytan. Dessa partiklar består av järnoxider (rost) och är brun-röda. Se nedanstående bild från NASA.

Se vidare Rayleigh_scattering#Rayleigh_scattering_from_molecules och Rayleigh_scattering#Reason_for_the_blue_color_of_the_sky .

Nyckelord: blå himmel [12];