Svar:
Hej Nettan!

För att en simbassäng skall fungera som den bör måste den påverkas av tyngdkraften så att man får en vattenyta. En rymdstation befinner sig i "fritt fall". Vattnet och rymdstationen påverkas av tyngdkraften men lika mycket.

Om "bassängen" fanns i ett slutet rum på rymdstationen, så skulle man inte få den efterstävade vattenytan, utan vattnet skulle på grund av ytspänningen bilda små runda droppar som svävade omkring i rummet.

Man skulle naturligtvis kunna ordna "artificiell tyngdkraft" genom att låta rymdstationen rotera. Detta tänkte man sig på 50-talet när man började med att fundera på konstruktion av rymdstationer. Werner von Braun (tysk raketkonstruktör som även låg bakom konstruktionen av Apollo som färdades till månen), tänkte sig en rymdstation som såg ut som ett cykelhjul (se fråga 16329 nedan). Genom att låta hjulet rotera kring navet, skapas artificiell gravitation riktad utåt.

Den internationella rymdstationen (International Space Station (ISS) ), se bilden nedan, är inte alls av denna tänkta konstruktion, utan är noggrannt stabiliserad i rymden. Anledningarna är flera:

• Det har visat sig att människan kan anpassa sig relativt väl till "tyngdlöshet", man klarar sig med daglig träning
• Observationer av objekt utanför rymdstationen skulle bli besvärliga
• Man eftersträvar i själva verket tyngdlöshet bland annat för framställning av vissa unika material, se Microgravity

Se även fråga 16329

Nyckelord: Internationella rymdstationen [6]; tyngdlöshet [13];