Tänk er en stor skiva, lagom stor och snurrar lagom fort för att experimentet skall fungera. I centrum sitter en person på skivan. På periferin sitter en person på skivan. Utanför skivan i skivans plan, klockan 3 finns ytterligare en person. Högt ovanför skivans centrum finns ytterligare en person.

Personen på periferin avlossar en kula (som lyser) mot personen i centrum. 1) Kommer personen i centrum att träffas av kulan? 2) Kommer han att "se" kulan hela tiden? 3) vad ser personen i klockan tre? 4) vad ser personen ovanför skivan? 5) vad blir skillnaden om skivan är väldigt stor, snurrar väldigt fort och kulan är en ljusstråle?
/Göran H

Svar:
Den roterande skivan är ett exempel på ett system som inte är ett inertialsystem, det vill säga att det inte är ett system i likformig rörelse. Där uppträder fenomen som tycks kräva verkan av nya krafter som kallas "fiktiva krafter", som i detta fall kallas corioliskrafter. För betraktaren ovanför skivan verkar allt normalt, inga nya krafter behövs. För att kulan ska träffa personen i centrum, måste kulan skickas rakt mot den personen, inget konstigt med det. Siktar personen på periferin rakt på centrum, kommer inte kulan gå rakt mot centrum, rotationen finns ju med. För personerna på skivan verkar kulan påverkas av en kraft (corioliskraft) som böjer kulans bana. Personen ovanför skivan har en helt annan uppfattning, man har helt enkelt siktat fel.

De fiktiva krafterna (centrifugalkraft, corioliskraft) behövs egentligen inte alls, men de kan ha praktisk användning i vissa fall.Vi har inte i detalj svarat på dina frågor, men vi har beskrivit den grundläggande fysiken. Den sista frågan kräver behandling med speciell relativitetsteori, och det går vi inte in på här.
/KS

Se även fråga 8262 och fråga 9698

Nyckelord: inertialsystem [6]; centrifugalkraft [15];