Svar:
De ytaktiva molekylerna i diskmedel är avlånga molekyler, som har en ända som gillar vatten och en som ogillar vatten men som gillar fett. Diskvattenytan är faktiskt inte en vattenyta. Den består av ett lager diskmedelsmolekyler, där den "våta" änden är mot vattnet och den "feta" änden går upp i luften. Om en sådan yta kommer i kontakt med fett, fastnar den där. Vispar man sedan omkring, delas fettet upp i så droppar, täckta av diskmedelmolekyler, den feta änden mot fettet och den våta mot vattnet. Det är så diskmedel funkar.

Nu till din fråga. Vattenmolekyler har ett antal bindningar till närliggande vattenmolekyler. En vattenmolekyl i ytan kan ju inte ha några bindingar uppåt. De har i stället fler bindnigar åt sidorna. Det är så ytspänningan uppkommer. Det bildas liksom ett "skinn" på ytan, som strävar att dra ihop sig. Häller vi diskmedel i vattnet erätts detta skinn av diskmedelsmolekyler. Dessa är svagare bundna till varandra än vatten molekyler. Ytspänningen blir lägre.

Det är alltså inte den lägre ytspänningen som är viktig vid diskning, det är snarast en bieffekt.

För mer om ytspänning (på engelska) se länk 1 och Surface_tension .
/KS

Se även fråga 6601 och fråga 8628

Nyckelord: ytspänning [18];

1 http://hyperphysics.phy-astr.gsu.edu/Hbase/surten.html