Området där det är ljusstarkt är ungefär lika stort som området där det är ljussvagt.

Om det är starkt eller svagt ljus bestäms av skillnaden i väglängd mellan de två strålarna, som är d*sin a

Allt klart så långt. När vi använder ett fint gitter, av den typen som sitter i spektroskopet, får vi ett helt annat mönster. Det enda som syns är ett mycket tunt maximum, som återkommer allt eftersom k ökar. Detta måste bero på att gittret är mycket finmaskigare, och att fler spalter därmed används, men kan ni på ett enkelt sätt förklara varför det blir så?
/Petter S, Katedralskolan, Växjö

Svar:
Gittret behöver inte vara "finmaskigare". Det är antalet linjer (eller spalter) som är avgörande. I en dubbelspalt får man maxima där vägskillnaden är ett helt antal våglängder. Samma sak gäller för gittret, men nu ska det gälla tusentals konsekutiva spalter. Det definierar vinkeln tusentals gånger noggrannare.
/KS