Svar:
Nu berör du saker som verkligen handlar om spetsforkning i teoretisk
fysik. Strängteorier kom till för kvantisera gravitationen.
Kvantmekanik och allmän relativitetsteori går nämligen inte ihop.
Strängteorier arbetar i 10 dimensioner, 9 rumsdimensioner och en tidsdimension.
När man 1995 studerade stark koppling i vissa strängteorier vek det ut sig
ytterligare en rumsdimension, och den endimensionella strängen blev ett
2-dimensionellt membran i det 11-dimensionella tidsrummet. De 5 etablerade
strängteorierna visade sig ha ett visst samband genom det 11-dimensionella
tidsrummet. Vad som döljer sig där kallas M-teori. Man kan betrakta de 6
strängteorierna som olika 10-dimensionella projektioner av den
11-dimensionella M-teorin. Det arbetas intensivt på att klara ut vad
M-teorin egentligen är. Det mesta är okänt, men många hoppas att här
döljer sig svaret på många av universums gåtor. Det finns de som tror
det blir möjligt att formulera en teori helt utan fria parametrar. Det
skulle vara ett oerhört framsteg. Den så kallade "standardmodellen" har
19 fria parametrar, som alltså måste bestämmas experimentellt

Av de många rumsdimensionerna återstår av någon anledning bara 3.
De övriga är inkrökta med sådan liten radie, att de inte märks.

Vill du fördjupa dig i detta kan vi rekommendera: Brian Greene: Ett utsökt universum. Det är en populärvetenskaplig bok, men den är skriven av en expert,
och översatt till svenska av en expert (Hans-Uno Bengtsson).

Här är en trevlig websajt som bland annat behandlar strängteori: The Official String Theory Web Site.
/KS/lpe 2001-04-27