Svar:
Man jämför nuvarande expansion (från närbelägna objekt) med tidigare expansion (från avlägsna objekt). Då finner man att den tidigare expansionen var mindre. Expansionen måste alltså ha accelererat.
Se nedanstående figur från fråga
[20080]. Punkterna är mätningar av rödförskjutningen (från uppmätt och icke förskjuten våglängd) och magnitud (ljusstyrka) hos typ Ia supernovor.
Rödförskjutningsparametern z ges av
z = (
lobs-
l0)/
l0
(Se
Rödförskjutning
).
Den nedre horisontella skalan är universums skalfaktor a(t)
(se
Scale_factor_(cosmology))
a(t) = 1/(1+z) nutid a(t
0) = 1, big bang
a(0) = 0
där t
0 = 13.799+-0.021 Gyr.
Linjerna i figuren är vad big bang modeller förutser för olika antaganden. Andra observationer indikerar att universum har kritisk densitet.
Universum utvidgar sig men gravitationskrafterna bromsar utvidgningen. Om inget annat fanns som styrde utvidgningen av universum än den kända materian och gravitationen skulle den framtida utvecklingen helt bero på universums masstäthet. Man talar om en
kritisk densitet som motsvarar knappt sex väteatomer per kubikmeter.
Kritisk densitet utan extra acceleration ger alltså en avtagande expansion asymptotiskt mot noll. Den röda linjen stämmer uppenbarligen dåligt med uppmätta supernovadata. Vid z=0.6 är supernovorna betydligt svagare (högre magnitud) än vad den röda linjen ger. Det betyder att de är längre bort, dvs att universum expanderat snabbare än vad modellen ger. Det måste alltså till en accelererade kraft, kallad mörk energi, för att reproducera uppmätta data - blå heldragen linje.
Se även
Accelerating_expansion_of_the_universeSupernova_observation.

/Peter E 2016-02-11