Vill du ha ett snabbt svar - sök i databasen
En elektrisk ål (Electrophorus electricus) är egentligen ingen ål utan tillhör ordningen karpfiskar, underordning Gymnotoidei. Den påträffas i Central- och Sydamerikanska vatten (alltid i sötvatten) där den lever solitärt. Den kan bli upp 2.2 m lång och lever på både andra fiskar och olika frukter.
Fisken är känd för att kunna avge starka elektriska chockar (upp till 550 volt och 1 ampere). Den använder elektriciteten både för att bedöva byten och för att försvara sig mot angripare. Dessutom kan den kommunicera med andra ålar och navigera mha elektricitet.
Man ansåg förr att den "elektriska chocken" var tillräckligt stark för att döda en människa vilket inte är helt sant. Chocken är visserligen väldigt obehaglig men endast personer med hjärtbesvär ligger i riskgruppen för att dö. Man kan dock avlida om man utsätts för upprepade stötar.
Fiskens inre organ är placerade i kroppens främre del. Den resterande delen utgörs av stjärten där är också de strömalstrande organen är lokaliserade. Dessa organ består av muskler som enskilt producerar elektricitet. Varje muskel ligger ordnad som seriekopplade batterier där huvudet utgör plus-polen och stjärten minus-polen. När ålen vilar alstras ingen ström men så fort den rör sig avger den ca. 25 pulser per sekund. När fisken är stressad kan frekvensen gå ända upp till 50 pulser per sekund.
Länkar till externa sidor kan inte garanteras bibehålla informationen som fanns vid tillfället när frågan besvarades.
Denna sida från NRCF är licensierad under Creative Commons: Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar